obligatorisk mammaledighet
Skriftlig fråga 2004/05:1693 av Pilsäter, Karin (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-23
- Anmäld
- 2005-05-24
- Besvarad
- 2005-06-01
- Svar anmält
- 2005-06-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2004/05:1693
av Karin Pilsäter (fp) till socialminister Berit Andnor om obligatorisk mammaledighetFör fem år sedan föreslog den socialdemokratiska regeringen att obligatorisk mammaledighet skulle införas. Med stöd av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna röstade Socialdemokraterna fram en lagstiftning som innebär att det är obligatoriskt för kvinnor att under perioden sju veckor före eller efter förlossningen vara ledig från arbetet i två veckor. Ledigheten behöver ej bestå av föräldraledighet utan kan utgöras av semester.
Den 1 juli 2000 började denna lag att gälla alla i Sverige folkbokförda gravida kvinnor.
På vilket sätt följer staten upp att alla kvinnor verkligen tar två veckors ledighet och vilka sanktioner drabbar dem som inte kan visa på uttagen ledighet?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1693 besvarad av Hans Karlsson
den 1 juni
Svar på fråga 2004/05:1693 om obligatorisk mammaledighet
Statsrådet Hans Karlsson
Karin Pilsäter har frågat statsrådet Berit Andnor på vilket sätt staten följer upp att alla kvinnor verkligen tar två veckors ledighet i samband med förlossning samt vilka sanktioner som drabbar de kvinnor som inte kan visa att de gjort det. Som ansvarig minister för arbetslivspolitiken ankommer det på mig att svara på Karin Pilsäters frågor.
Enligt 4 § föräldraledighetslagen har kvinnliga arbetstagare rätt till ledighet under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Sedan den 1 augusti 2000 gäller att två veckor av denna mammaledighet ska vara obligatoriska om inte kvinnan är ledig på annan grund, till exempel sjukskrivning eller semester. Bakgrunden till denna förändring i föräldraledighetslagen var att kommissionen i ett så kallat motiverat yttrande år 1999 anfört att den obligatoriska mammaledighet som föreskrivs i artikel 8.2 i rådets direktiv (92/85/EEG) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar inte hade genomförts i svensk rätt (prop. 1999/2000:87 s. 8). Enligt den aktuella artikeln ska minst två veckor av mammaledigheten vara obligatoriska under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis.
Att ingen del av föräldraledigheten gjordes obligatorisk för kvinnor redan vid införandet av den nuvarande föräldraledighetslagen år 1995 motiverades med att statistiken visade att i princip alla kvinnor i praktiken var lediga under minst två veckor i samband med förlossning och att inget tydde på att det fanns svårigheter för kvinnliga arbetstagare att göra sin rätt gällande enligt den befintliga lagstiftningen. Det fanns alltså en praxis innebärande att de kvinnor som nyligen fött barn verkligen utnyttjade sin rätt till ledighet enligt ledighetslagstiftningen. Svensk rätt ansågs därför uppfylla direktivets krav på denna punkt (prop. 1994/95:207 s. 24 f).
Införandet av den obligatoriska delen av mammaledigheten har således sin bakgrund i kommissionens kritik angående Sveriges genomförande av direktiv 92/85/EEG och syftade till att uttryckligen genomföra direktivets regel om obligatorisk ledighet. Som nämnts var i princip alla kvinnor lediga under minst två veckor i samband med förlossningen redan innan lagändringen vidtogs och det finns inget som tyder på att införandet av de obligatoriska mammaledighetsveckorna har påverkat detta förhållande. Någon särskild uppföljning av hur förändringen av föräldraledighetslagen i detta hänseende har påverkat uttaget av mammaledighet har inte ansetts nödvändig.
En kvinna som inte är ledig under minst två veckor i samband med förlossning riskerar inte att drabbas av något skadestånd. Någon sanktion för arbetstagaren är inte kopplad till bestämmelsen.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.