obevakade permissioner

Skriftlig fråga 1998/99:754 av Grönlund, Amanda (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-06-21
Besvarad
1999-07-01
Anmäld
1999-09-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:754 av Amanda Grönlund (kd) till justitieministern om obevakade permissioner

den 21 juni

 

En av de misstänkta, i de tragiska s.k. polismorden i Norrköping i våras, var en brottsling som hade en obevakad permission. Den misstänktes eventuella skuld är något för rättsinstanserna att avgöra. Permissioner är något som kan öka livskvaliteten hos dem som avtjänar sina straff, men de får inte ske på bekostnad av allmänhetens och brottsoffrens säkerhet.

Min fråga är:

 

Avser ministern att vidta några åtgärder mot obevakade permissioner i framtiden?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:754 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds

den 30 juni

Svar på fråga 1998/99:754

Justitieminister Laila Freivalds

Amanda Grönlund har frågat mig om jag avser att vidta några åtgär-
der mot obevakade permissioner i framtiden.

Jag vill först betona att permissionsinstitutet utgör ett mycket viktigt
inslag för att förbereda den intagne för tillvaron utanför anstalten och
motverka skadliga verkningar av anstaltstiden. Genom permissioner kan
den intagne behålla kontakten med anhöriga och andra personer i hans
eller hennes närhet. Möjligheten till permissioner har också positiva
effekter för anstaltsklimatet. Naturligtvis är det samtidigt nödvändigt att
samhällsskyddsaspektema tillmäts stor betydelse vid bedömningen av
om en permission skall beviljas. Permissionsinstitutet är därför utförligt
reglerat.

För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen beviljas
tillstånd att lämna anstalten för en viss kortare tid (normalpermission),
om det inte finns påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller av-
sevärd fara för något annat missbruk. Vid denna bedömning skall man
särskilt beakta om den intagne använt eller hanterat inom anstalten eller
utan skäl vägrat att lämna urinprov. Permission får också ges om det
finns någon annan särskild anledning (särskild permission).

För permission får de villkor ställas som anses nödvändiga beträffan-
de vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om noggrann tillsyn
behövs, kan det föreskrivas att den intagne under permissionen skall stå
under bevakning.

En normalpermission skall alltid föregås av en individuellt bestämd
kvalifikationstid. Därutöver föreskrivs vissa minimitider för beräkningen
av denna kvalifikationstid, beroende bl.a. pä strafftidens längd.

Under senare år har det totala antalet permissioner ökat, samtidigt
som andelen misskötta permissioner har minskat kraftigt. Under 1998
påbörjades 51 898 permissioner. I 317 fall (ca 6 promille) missköttes
permissionen genom att den intagne inte kom tillbaka.

Permissionsinstitutet har nyligen varit föremål för översyn och jag
anser att de regler som finns på området ger uttryck för en lämplig av-
vägning mellan olika intressen där såväl samhällsskyddsfaktorer som den
intagnes egna behov beaktas. När det gäller tillämpningen av föreskrif-
terna bör statistiken när det gäller misskötta permissioner kunna tolkas
som att reglerna tillämpas på ett väl avvägt sätt.

När det gäller att förutsäga mänskligt beteende kan man inte helt ute-
sluta att felbedömningar görs i enskilda fall. Ett sätt att motverka det är
att arbeta med individuella bedömningar. Detta är ett arbetssätt som allt-
mer utvecklas inom kriminalvården. Ett exempel är riksmottagningen vid
Kumlaanstalten. Här finns ett kvalificerat mottagningsförfarande där alla
långtidsdömda män numera tas emot och bedöms individuellt bl.a. ur
säkerhetssynpunkt. Forskning pågår också för att utveckla metoder att
bedöma risken för att en person skall återfalla i brott. Min förhoppning är
att dessa metoder och arbetssätt kommer att kunna användas för att ytter-
ligare minimera risken för permissionsmissbruk.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.