Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

nyfattigdomen

Skriftlig fråga 2002/03:354 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2002-12-20
Inlämnad
2002-12-20
Besvarad
2003-01-17
Svar anmält
2003-01-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 december

Fråga 2002/03:354

 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till statsrådet Berit Andnor om nyfattigdomen

Flera frivilligorganisationer oroar sig över att alltfler människor söker ekonomisk hjälp. Frälsningsarmén har till exempel ökat sin julhjälp med 500 % på tio år. Så sent som för 15 år sedan såg situationen helt annorlunda ut; då hade organisationen ibland till och med svårt att fördela gåvor till hjälpsökande. Det var helt enkelt inte särskilt många som sökte.

Enligt Frälsningsarmén är många av de nya hjälpsökande ensamma mammor med barn. De har inte missbruksproblem, men får inte ekonomin att gå ihop. Arbetslöshet, skulder, inkassoräkningar och hot om vräkning hotar deras existens. Även Stadsmissionen och andra hjälporganisationer vittnar om samma sak.

Den ökande arbetslösheten är naturligtvis en förklaring till många svenskars dåliga ekonomi och oro för framtiden. Men de höga skattesatserna minskar också människors marginaler. I Sverige beskattas låginkomsttagare betydligt högre än i andra länder, men får knappast bättre välfärd för det.

Jag vill därför fråga barn- och familjeminister Berit Andnor om hon är beredd att ta initiativ till en utredning om "nyfattigdomen", som även belyser den svenska skattepolitikens påverkan på hushållsekonomin och valmöjligheterna.

Svar på skriftlig fråga 2002/03:354 besvarad av Morgan Johansson

den 15 januari

Svar på fråga 2002/03:354 om nyfattigdomen

Statsrådet Berit Andnor

Lena Adelsohn Liljeroth har frågat barn- och familjeministern om hon är beredd att ta initiativ till en utredning om nyfattigdomen, som även belyser den svenska skattepolitikens påverkan på hushållsekonomin och valmöjligheterna.

1990-talets krisår innebar stora ekonomiska påfrestningar för olika grupper i samhället. Vid en tillbakablick kan dock det svenska välfärdssystemet sägas ha bestått provet, genom att hindra att den ekonomiska krisen också följdes av en välfärdskris. Systemet lyckades dock inte fullt ut säkra välfärden för ungdomar, invandrare och ensamförsörjande föräldrar. Dessa grupper drabbades extra hårt av sysselsättningskrisen i början av 1990-talet. De har också drabbats hårdare än andra när det gäller andra aspekter av välfärden.

Det är därför viktigt att noga följa och analysera frågan om vissa gruppers ekonomiska utsatthet. Det handlar i första hand om att genom arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder ge människor möjligheter att själva ordna sin försörjning, och då främst sådana åtgärder som kan hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden till ett arbete. Det är också en förutsättning för att vi ska kunna halvera socialbidragsberoendet mellan 1999 och 2004, som är regeringens mål för social rättvisa.

Skatte- och fördelningspolitiken är en grundläggande förutsättning för fortsatt utveckling av välfärden. En urholkning av den skulle innebära mindre resurser för de grupper som bäst behöver dem. Dessa gagnas bättre av aktiva arbetsmarknadsåtgärder och en förstärkning av den generella välfärden än en lågskattepolitik. Skattesänkningar som finansieras genom en nedmontering av välfärden leder snarare till ökad fattigdom och ökade orättvisor än tvärtom. För mig är det viktigt att slå vakt om välfärden.

Den generella välfärdspolitiken är ett fundament för en politik som utjämnar ekonomiska resurser och levnadsförhållanden. Den är också viktig i syfte att minska marginaleffekter vid sidan av skattesystemet.

Det finns redan i dag en klar analys av problembilden med marginaleffekter inom familjepolitiken. Marginaleffekterna drabbar dem med låga inkomster, i många fall är dessa ensamstående föräldrar, och det finns en stor risk att fattigdomsfällor uppstår. Generella system ger på sikt goda fördelningseffekter och har hög trovärdighet. Därför har regeringen prioriterat höjda barnbidrag framför stora skattesänkningar.

Den generella välfärden rymmer självklart också stöd till de mest utsatta grupperna, familjer med svag ekonomi och familjer med särskilda behov. Sådana stöd måste även fortsättningsvis vara starka. Det är i detta sammanhang viktigt att överväga formerna för detta stöd.

Den verklighetsbild som förmedlas av Frälsningsarmén och Stadsmissionen tar jag på största allvar. Samtidigt vet vi genom rapporter och fördelningsanalyser att den ekonomiska utvecklingen under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet varit gynnsam. Den positiva utvecklingen i kombination med de åtgärder regeringen vidtagit under senare år har tillsammans påverkat hushållens disponibla inkomster på ett positivt sätt. Det är således olika bilder som förmedlas och vi behöver veta mer om den grupp som har svag ekonomi.

Som jag tidigare aviserat kommer jag att bjuda in till ett kunskapsseminarium om barn som lever i familjer med sämre ekonomiska förutsättningar. Barnens bästa är också en viktig princip som tillsammans med den generella välfärden kommer att utgöra basen för regeringens fortsatta arbete. Seminariet kommer att utgöra en del i det samlande av kunskap som jag tagit initiativ till i syfte att utveckla familjepolitiken. Med utgångspunkt i den kunskap som presenteras vid seminariet kommer jag att ta ställning till hur vi ska gå vidare med arbetet med dessa frågor.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.