nyckelharpan som nationalinstrument
Skriftlig fråga 1997/98:571 av Larsson, Ewa (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-03-16
- Anmäld
- 1998-03-23
- Besvarad
- 1998-03-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Det finns ett positivt intresse i allmänhet för folkmusik i dag, och intresset växer. Det vore en uppmuntran för det ökade intresset att kora ett nationalinstrument. Nyckelharpan är ett instrument som utvecklats genom århundradena och som fortfarande är i utveckling, ett levande instrument. Nyckelharpans släkting är vevliran. Helt unikt för Sverige är dock att vi använder stråke vilket troligtvis inte görs i något annat land. I Finland har de utsett kantele till nationalinstrument. I Norge intar Hardingfelan en särställning. Att utse nyckelharpans instrumentfamilj till svenskt nationalinstrument skulle uppfattas mycket positivt av alla de som spelar och lyssnar på folkmusik. Intresset för att spela nyckelharpa på kommunal musikskola växer och just flickor verkar i dag särskilt intresserade. En upphöjning till nationalinstrument ökar också möjligheten att göra instrumentet känt inte bara inom landet utan internationellt.
Svensk folkmusik kan med det få en extra hjälp nu när den är på väg, med jättekliv, ut i världen.
Avser kulturministern att upphöja nyckelharpans instrumentfamilj till nationalinstrument?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:571 besvarad av , ()
- Kulturminister Marita Ulvskog
Ewa Larsson har frågat om kulturministern avser att upphöja nyckelharpans instrumentfamilj till nationalinstrument. Frågan ställs bl.a. mot bakgrund av det växande intresset för folkmusik.
Folkmusiken har en betydelse som går långt utöver den musikaliska upplevelsen. Folkmusiken förenar nutiden med det förflutna. Den ger uttryck för samhörighet med en bygd eller ett land. Den bygger broar mellan generationer, samhällsklasser och folkslag. Därför är folkmusiken viktig i vår tid.
Särskilt glädjande är det att så många ungdomar har börjat ägna sig åt folkmusiken och då inte bara i former som knyter an till våra egna musiktraditioner. Dagens unga musikanter intresserar sig också för andra länders folkmusik och blandar gärna olika musikformer i ett eget skapande. Därmed sker ett givande och tagande mellan olika musiktraditioner som inte kan bli annat än berikande för vår egen kultur.
I den nyligen överlämnade propositionen om konstnärernas villkor har regeringen förordat förstärkta insatser för musiklivet. Dessa är i hög grad inriktade på det lokala arrangörsledet, men avser också turnéstöd och utbyte med andra länder. Regeringen bedömer att satsningen kommer att få betydande effekter när det gäller att stärka olika musikformers, och då inte minst folkmusikens, ställning lokalt, nationellt och internationellt.
I allmänna riktlinjer för statens bidragsgivning kan det finnas anledning för regeringen att peka på vissa genrers betydelse. Sådana uttalanden har regeringen gjort i olika sammanhang bl.a. vad gäller folkmusiken. Förra året gjordes en särskild markering av folkmusikens förmåga att skapa gemenskap genom att Falun Folkmusik Festival fick ett treårigt nationellt uppdrag att utveckla och sprida kunskap om sin verksamhet med etnisk musik från hela världen.
Däremot anser jag inte att staten bör ägna sig åt att direkt styra insatserna mot en viss musikform eller - som Ewa Larsson föreslår - vissa musikinstrument. Enligt min mening främjas musiklivet bäst om olika musikformer får utvecklas naturligt sida vid sida och i ömsesidig påverkan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.