nyårssmällare

Skriftlig fråga 1998/99:39 av Åkerhielm, Anna (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-11-03
Anmäld
1998-11-09
Besvarad
1998-11-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:39 av Anna Åkerhielm (m) till näringsministern om nyårssmällare

den 3 november

En efterlängtad begränsning av det ohämmade nyårssmällandet har förbytts i fiasko.

Sprängämnesinspektionen beslutade i september att inga smällare skulle få säljas lösa fr.o.m. den 1 november, utan bara fyrverkeripaket. Vissa smällare skulle även bli förbjudna. Men det gäller inte längre. Ettöres, smatterband och andra smällare får nu säljas var för sig också efter detta datum. Orsaken till inspektionens helomvändning är att deras egna jurister hittat ett EU-direktiv som säger att ändringsförslag måste anmälas till EU-kommissionen minst tre månader innan regeln börjar gälla. Det gjordes inte.

Genom en byråkratisk blunder försenas hela processen ytterligare ett år. Hörselskadade, hundägare m.fl. skall under tiden leva i osäkerhet.

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att de nya föreskrifterna skall kunna gälla redan innevarande år?

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:39 besvarad av Försvarsminister Björn von Sydow

Svar på fråga 1998/99:39 om nyårssmällare
    Försvarsminister Björn von Sydow

Anna Åkerhielm har frågat näringsminister Björn Rosengren vilka åtgärder näringsministern avser vidta för att vissa föreskrifter om villkor för försäljning av smällare, som Sprängämnesinspektionen beslutat om, skall kunna gälla redan innevarande år. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Hanteringen av pyrotekniska varor är utförligt reglerad genom bestämmelser dels i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, dels i ordningslagen (1993:1617). Bestämmelserna innebär bl.a. att pyrotekniska varor skall godkännas innan de får säljas till allmänheten, att det finns åldersgränser för att inneha eller förvärva sådana varor samt att det krävs tillstånd av polismyndigheten för förvaring och för att använda pyrotekniska varor om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person och egendom.

Regeringen har med stöd av ordningslagen bemyndigat kommunerna att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor. En kommun kan således i de lokala föreskrifterna införa krav på tillstånd för eller förbud mot användning av smällare och raketer inom ett visst begränsat område.

Sedan slutet av 1970-talet har reglerna för godkännande av nöjesfyrverkerier successivt skärpts och förtydligats. Detta arbete pågår fortlöpande hos bl.a. Sprängämnesinspektionen.

Det Anna Åkerhielm tar upp i sin fråga rör Sprängämnesinspektionens beslut den 28 september 1998 om att tillåta försäljning av smällare enbart som del i fyrverkerisats. Beslutet avsågs gälla fr.o.m. den 1 november 1998. Motivet för beslutet var att minska de olägenheter och de risker för skador på person och egendom som är förknippade med användningen av smällare. Det ansågs nödvändigt att låta beslutet träda i kraft i god tid före nyår för att det skulle få verkan på den mycket stora försäljning som sker inför denna helg.

I oktober 1998 återkallade Sprängämnesinspektionen sitt beslut om ändrade villkor för smällare. Som skäl anger inspektionen att i EG:s direktiv 98/34 föreskrivs ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. Förfarandet innebär att medlemsstaternas myndigheter är skyldiga att överlämna utkast till tekniska föreskrifter till EG-kommissionen och därefter avvakta i minst tre månader innan föreskriften sätts i kraft.

Enligt vad jag erfarit gjorde Sprängämnesinspektionen vid beslutets utfärdande bedömningen att det inte rörde sig om en sådan teknisk föreskrift som behövde överlämnas till kommissionen, eftersom beslutet ansågs hänföra sig till de individuella godkännanden som finns meddelade för olika smällare. Vid en förnyad bedömning fann inspektionen dock att det kan finnas skäl för uppfattningen att beslutet bör anses som en teknisk föreskrift i den mening som avses i direktivet. Enligt praxis från EG-domstolen får en teknisk föreskrift som meddelats i strid med direktivet inte tillämpas av nationella domstolar och myndigheter. För att undvika oklarheter i fråga om rättsläget vad gäller försäljning av smällare har Sprängämnesinspektionen valt att i detta läge återkalla beslutet innan det hunnit träda i kraft.

Jag har förståelse för inspektionens bedömning. Det är angeläget att skapa godtagbara regler för användning av smällare. Om det med gällande lagstiftning inte är möjligt att ordna en tillfredsställande reglering av hanteringen av smällare och fyrverkerier måste lagstiftningen ändras. Frågan är emellertid inte okomplicerad. Riksdagen (1997/98:NU11, rskr. 1997/98:211) har bedömt att frågan om pyrotekniska varor bör bli föremål för en samlad översyn. Regeringen har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över reglerna för hantering av pyrotekniska varor.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.