Ny rovdjurspolitik
Skriftlig fråga 2005/06:13 av Gunnarsson, Rolf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-09-20
- Inlämnad
- 2005-09-20
- Besvarad
- 2005-09-28
- Svar anmält
- 2005-09-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 september
Fråga 2005/06:13 av Rolf Gunnarsson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Ny rovdjurspolitik
Statsrådet besökte nyligen Dalarna. En grupp jägare ville eller kunde tydligen inte statsrådet träffa och besvikelsen var och är stor över detta då de aktuella jägarna hade hoppats på en träff med statsrådet.
Jaktfrågorna är ”hetare än någonsin” i Dalarnas län just nu. Min fundering är vad som händer med den så kallade § 28 och vad som händer med frågan om var beslut om så kallad skyddsjakt ska fattas. Min personliga uppfattning är att beslut av den arten inte ska fattas på Naturvårdsverket i Stockholm utan i det län där frågan och ärendet finns. Jag förstår reaktionen då folk vill skydda sina tamdjur mot rovdjuren. Jag kommer att arbeta vidare för att det ska bli en lagstiftning som är tydlig och där rätten att försvara sina tamdjur från rovdjur klart framgår.
Avser statsrådet att agera så att beslut om så kallad skyddsjakt ska kunna fattas i varje län?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:13 besvarad av Ann-Christin Nykvist
Svar på fråga 2005/06:13 om ny rovdjurspolitik
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Rolf Gunnarsson har frågat mig om jag avser att agera så att beslut om skyddsjakt ska kunna fattas i varje län.
Som huvudregel gäller att det är Naturvårdsverket som beslutar om skyddsjakt på rovdjur. Det finns dock möjlighet för verket att delegera till länsstyrelse med fasta stammar av björn eller lo att besluta om skyddsjakt på enskilda individer av dessa arter om de orsakar allvarliga skador eller olägenheter.
Skälet till att Naturvårdsverket är beslutande myndighet är att förvaltningen av rovdjursstammarna är en nationell angelägenhet samt en förpliktelse enligt internationella konventioner och medlemskapet i EU. Vid förvaltningen är det därför viktigt att ha överblick över situationen i landet som helhet. Många arter rör sig över så stora områden att de lämpligast förvaltas på riksnivå. Samtidigt finns det fördelar med ett regionalt beslutsfattande i vissa fall. Erfarenheter och kunskaper från lokal nivå kan då bättre komma till användning. De regionala myndigheterna har också större lokalkännedom och kunskap om de problem som finns på orten. Det finns vanligen utvecklade former för samarbete med andra regionala och lokala myndigheter såsom polisen. För lokalbefolkningen kan också ökad närhet till beslutsfattarna innebära större förståelse för de beslut som fattas. I synnerhet när det krävs en snabb beslutsprocess finns fördelar med ett regionalt beslutsfattande.
Inom länsstyrelserna pågår på uppdrag av Naturvårdsverket ett arbete med att i regionala förvaltningsplaner för stora rovdjur föreslå regionala miniminivåer för björn och lo. När verket fastställt regionala miniminivåer för dessa arter kan ett utökat regionalt beslutsfattande om skyddsjakt komma att övervägas. När det gäller varg och järv, för vilka nationella etappmål fastställts, är det dock inte aktuellt att nu ange några regionala mål. Först när miniminivåer fastställts även för dessa arter kan en regional förvaltning och ett regionalt beslutsfattande bli aktuellt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.