Norrbotniabanans jämställdhetseffekter

Skriftlig fråga 2002/03:722 av Järlesjö, Ina (kd)

den 27 mars

Fråga 2002/03:722

av Ina Järlesjö (kd) till statsrådet Ulrica Messing om Norrbotniabanans jämställdhetseffekter

Det transportpolitiska målet från 1998 anger att "transportpolitiken ska säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet". År 2001 antogs därtill ett delmål om ett jämställt transportsystem. Detta ska enligt riksdagen utformas så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Mäns och kvinnors resmönster skiljer sig åt, bland annat som ett resultat av hur den fysiska strukturen kommit att utformas.

I dag saknar kusten Umeå-Haparanda helt järnväg. Skellefteå är Sveriges största kommun utan persontrafik på järnväg. Norrbotniabanans byggande skulle få stor betydelse för regionförstoringen, för integrationen av lokala arbetsmarknader och därmed för hela Norrlandskustens utveckling. Inte minst skulle tillgängligheten till universiteten i Luleå och Umeå förbättras. Norrlands kvinnounderskott beror främst på att obalansen mellan arbetsmarknaderna är mycket stor för kvinnor. Ett utbyggt snabbtågsnät i form av Norrbotniabanan kommer därför att ge viktiga jämställdhetseffekter, genom att både kvinnor och män får betydligt större möjligheter att pendla mellan bostadsort och utbildning eller arbete. Till följd av jämställdhetsmålets relativa nyhet, finns det dock anledning att befara att det perspektivet inte i särskilt hög grad är vägledande för Banverkets prioriteringsarbete.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Norrbotniabanans jämställdhetseffekter ska uppmärksammas och ges tyngd i prioriteringarna inför Framtidsplanen för järnvägen 2004-2015?