Nordiskt samarbete om kompetensbevis för kranförare
Skriftlig fråga 2005/06:1152 av Thalén Finné, Ewa (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-03-08
- Inlämnad
- 2006-03-08
- Besvarad
- 2006-03-15
- Svar anmält
- 2006-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 mars
Fråga 2005/06:1152 av Ewa Thalén Finné (m) till socialminister Berit Andnor (s)
Nordiskt samarbete om kompetensbevis för kranförare
I nuläget finns det inget ömsesidigt erkännande av kompetens vad gäller nordiska kranförare i Sverige, annat än vad gäller de norska.
Om en dansk kranförare ska kunna verka i Sverige måste hans kompetens valideras av Regionala Yrkeskommittén, vilket kan ske genom en godkänd utbildningsgivare eller genom att kranföraren genomgår ett kompetensprov.
Redan 2004, inför Nordiska ministerrådets 56:e session, föreslog de nordiska näringsministrarna ett nordiskt samarbete kring kompetensbevis för bland andra kranförare. Trots detta finns ingen sådan överenskommelse i dag.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att ett nordiskt samarbete kring kompetensbevis för kranförare kommer till stånd?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1152 besvarad av Hans Karlsson
den 15 mars
Svar på fråga 2005/06:1152 om nordiskt samarbete om kompetensbevis för kranförare
Statsrådet Hans Karlsson
Ewa Thalén Finné har frågat socialminister Berit Andnor vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att ett nordiskt samarbete kring kompetensbevis för kranförare kommer till stånd. Arbetet inom Regeringskansliet är så fördelat att det ankommer på mig att besvara frågan.
Ett samarbetsprojekt mellan de nordiska regeringarna ledde den 9 september 2003 till en överenskommelse i Östersund om multilateral nordisk tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av förarkompetensbevis för kranförare. I överenskommelsen läggs fast principer för bland annat utbildning, kompetensbevis och ömsesidigt erkännande av andra nordiska länders system för förarkompetensbevis. Kompetensbevis ska kunna användas direkt i de andra länderna eller utbytas mot ett giltigt bevis för aktuellt land. Detta bedöms vara i överensstämmelse med intentionerna i direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning och direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Det är också i linje med EG-rätten inklusive ett antal domar i EG-domstolen.
Arbetsmiljöverket har utarbetat förslag till nya föreskrifter om användning av lyftanordningar och lyftredskap. Förslaget är för närvarande utskickat på remiss till externa intressenter. Föreskrifterna planeras att träda i kraft den 1 januari 2007. Förslaget innehåller bland annat krav på dokumenterade teoretiska och praktiska kunskaper för den som använder en maskindriven lyftanordning. I de allmänna råd som är knutna till bestämmelsen sägs att när det gäller till exempel tornkranar och mobilkranar är kompetensbevis som godtas av arbetarskyddsmyndigheterna i Danmark, Norge, Island och Finland exempel på examina som uppfyller de svenska kraven. De nu beskrivna reglerna har tillkommit i samråd med de övriga nordiska arbetsmiljömyndigheterna och syftet är att de svenska kraven ska accepteras i de andra nordiska länderna.
Mellan Sveriges Byggindustrier/Maskinentreprenörerna och Svenska Byggnadsarbetareförbundet/SEKO har träffats kollektivavtal som innebär att kranförare inom dessa avtalsområden ska ha yrkesbevis. Samtal pågår mellan Arbetsmiljöverket och parterna om en anpassning av de krav som ställs enligt kollektivavtalet till de ovan beskrivna kraven från Arbetsmiljöverket.
Med hänsyn till det pågående arbetet för att uppnå fullt ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för kranförare inom Norden ser jag i nuläget ingen anledning till ytterligare åtgärder från min sida.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

