nordiskt porto

Skriftlig fråga 2001/02:194 av Bargholtz, Helena (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-12
Anmäld
2001-11-20
Besvarad
2001-11-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 november

Fråga 2001/02:194

av Helena Bargholtz (fp) till näringsminister Björn Rosengren om nordiskt porto

Redan på 1950-talet beslöts att portot för brev och paket inom Norden skulle ske med inrikesporto. Detta var ett sätt att göra det möjligt för föreningar och enskilda att lättare kunna kommunicera med adressater i de andra nordiska länderna.

Men i början av 90-talet ändrades detta så att de nordiska länderna kom att betraktas som utland i portohänseende.

Nu framhåller både den danska och svenska regeringen att allt ska göras för att integrationen i t.ex. Öresundsregionen ska bli framgångsrik. Det är därför absurt att ett brev eller ett paket ska kosta mer mellan t.ex. Helsingborg och Helsingör än mellan Ystad och Abisko.

Jag vill därför fråga:

Är näringsministern beredd att ta upp överläggningar med sina nordiska kolleger om ett gemensamt nordiskt porto?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:194 besvarad av statsrådet Mona Sahlin

den 21 november

Svar på fråga 2001/02:194 om nordiskt porto

Statsrådet Mona Sahlin

Helena Bargholtz har frågat näringsministern om han är beredd att ta upp överläggningar med sina nordiska kolleger om ett gemensamt nordiskt porto.

Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som ska svara på frågan.

De nordiska postverken har tidigare befordrat försändelser inom Norden till respektive lands inrikesporto. Sedermera gick länderna över till ett särskilt porto för Norden. I samband med att en gemensam europeisk marknad tog form och kostnadsbaserade priser skulle tillämpas på posttjänster inom EU frångick vissa av de nordiska länderna det tidigare särskilda portot för Norden.

I dag skiljer sig portopriserna i de nordiska länderna åt både vad gäller det faktiska priset och det geografiska område för vilka olika porton tillämpas. I Norge tillämpas ett porto för inrikesbefordran, ett för befordran inom Norden och ett för utrikes befordran. I Finland däremot tillämpas ett och samma porto för all befordran av post. Det finns olika skäl till att portot från de olika länderna varierar.

Priserna för den samhällsomfattande posttjänsten ska enligt regelverket på postområdet vara enhetliga, rimliga och kostnadsbaserade. Inom dessa ramar kan prissättningen av portot användas som ett konkurrensmedel på postmarknaden. Kostnaderna för utdelning är inte desamma inom alla länder och postoperatörerna har rätt att ta betalt för att täcka kostnaderna.

Vid utrikes postbefordran regleras kostnaderna genom s.k. terminalavgifter vid landsgränsen. Terminalavgifterna följer av världspostfördragen och för EU-länderna och vissa andra länder även REIMS II-avtalet. Vid bestämmandet av terminalavgifter tas hänsyn till de kostnader som finns för utdelningen i respektive land och det inrikes porto som tillämpas. Därutöver sker i viss mån kompensation mellan i- och u-länder. När det gäller de nordiska länderna skiljer sig terminalavgifterna åt. Vid ett såväl gemensamt europeiskt som nordiskt porto uppstår därför avräkningsproblem för kostnaderna mellan länderna.

Inom Världspostföreningen sker en ständig översyn av systemen för uttagande av terminalavgifter, men det är mycket svårt att komma överens och hitta ett system som passar alla länder.

Genom ett befintligt samarbete mellan Posten AB och norska och danska posten kan dock brev som postas i Göteborg och i stora delar av Skåne garanteras övernattbefordran till Oslo respektive till Danmark.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.