Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

nordisk TV

Skriftlig fråga 2002/03:1094 av Linander, Johan (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-06-10
Inlämnad
2003-06-10
Besvarad
2003-06-18
Besvarad
2003-06-24
Svar anmält
2003-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 juni

Fråga 2002/03:1094

 av Johan Linander (c) till kulturminister Marita Ulvskog om nordisk TV

Dagens bristande tillgång till de andra nordiska ländernas TV har flera negativa effekter, inte minst blir kunskapen om våra grannländer sämre och språkförståelsen blir lidande. Det är mer än 10 % av Sveriges befolkning som har rötter i eller nära släktingar i de nordiska grannländerna, dessa har givetvis ett stort intresse av att få ta del av grannlands-TV.

Med digitaliseringen av televisionen finns det stora möjligheter att förmedla många fler TV-kanaler till tittarna. Om det i dag är utrymmesskäl som gör att vi tittare inte kan få ta del av vad som händer i de andra nordiska länderna, så försvinner detta problem med digitaliseringen. Införande av digital-TV pågår i samtliga nordiska länder. Digitaliseringen kan dock innebära en försämring om SVT och andra public service-företag väljer att sända sina program krypterat i det digitaliserade marknätet.

För distribution av analoga TV-sändningar i kabelnät råder must carry-principen, det vill säga skyldighet att vidaresända SVT 1 och 2 samt TV 4. Jag anser att must carry-principen borde råda i digitaliserade kabelnät för åtminstone en public service-kanal vardera från Danmark, Finland, Island och Norge.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga följande:

Vilka åtgärder är kulturministern beredd att vidtaga för att alla nordiska medborgare ska få tillgång till de andra nordiska ländernas TV?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:1094 besvarad av Marita Ulvskog

den 18 juni

Svar på fråga 2002/03:1094 om nordisk TV

Kulturminister Marita Ulvskog

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att alla nordiska medborgare ska få tillgång till de andra nordiska ländernas TV.

Inledningsvis kan jag konstatera att det redan finns relativt goda möjligheter för de nordiska ländernas medborgare att se nordiska TV-kanaler och att möjligheterna snarare ökar än minskar genom den digitalisering av utsändningsteknik som sker nu.

I Sverige har vi sedan slutet av 80-talet ett särskilt avtal med Finland om utbyte av TV-program. Utbytet har resulterat i att ca 1,7 miljoner tittare i södra Finland kan ta del av SVT Europa och att TV Finland sänds ut i marknätet över Stockholmsområdet och distribueras till 26 orter utanför Stockholm. Samtal förs mellan finska kommunikationsministeriet och svenska kulturdepartementet för att se till att utbytet kan upprätthållas också efter övergången till digital sändningsteknik.

I yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) anges rätten att sända radioprogram i kabelnät. Denna rätt är emellertid inte helt oinskränkt. YGL medger nämligen att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program. Detta får dock ske bara i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. I radio- och TV-lagen (1996:844) finns i enlighet med detta en så kallad must carry-skyldighet för vidaresändning i kabelnät, vilken omfattar högst tre av SVT:s kanaler, TV 4 och en kanal för lokala kabelsändarföretag.

I anledning av digitaliseringen av marknätet aktualiseras ett antal frågor om skyldigheten att vidarebefordra vissa TV-program i kabelnäten. I mars i år gav regeringen därför i tilläggsdirektiv (Dir. 2003:30) den pågående Radio- och TV-lagsutredningen (KU 2000:01) i uppdrag att utreda vilka författningsändringar som behövs för att säkerställa att de som bor i kabelanslutna fastigheter har tillgång till ett grundläggande utbud av TV-program även efter det att de analoga sändningarna upphört. Vidare ska utredaren överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättning för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i kabel-TV-näten, vilket skulle kunna öka abonnentinflytandet.

Det är glädjande att kunna konstatera att digitaliseringen av kabelnäten hittills kommit att resultera i att två av de största svenska operatörerna nu erbjuder sina abonnenter goda möjligheter att abonnera på en public service-kanal från vardera Danmark, Norge och Finland.

Sedan januari 2003 sänder SVT i likhet med YLE i Finland okrypterat i det digitala marknätet. Detta kommer att innebära att möjligheterna till så kallade överspillsmottagning i gränstrakterna kvarstår även efter digitaliseringen.

SVT och Ålands Radio och TV har slutit avtal om att SVT ska tillhandahålla alla sina kanaler digitalt i det digitala marknätet på Åland. Den svenska och den finska regeringen har med anledning av det nya avtalet ändrat i en överenskommelse från 60-talet för att uppnå en mera teknikneutral skrivning.

De nordiska samarbetsministrarna har med stöd av kulturministrarna i Nordiska ministerrådet beslutat att tillsätta en utredare med uppdrag att ge förslag till hur möjligheterna att se de nordiska grannländernas TV-kanaler skulle kunna förbättras. Uppdraget innebär att, utifrån en värdering av hur efterfrågan ser ut i dag i våra länder, utvärdera möjliga lösningar för upphovsrättsliga, tekniska och ekonomiska hinder för ett mera omfattande nordiskt TV-utbyte.

Jag anser sammantaget att det finns goda möjligheter att digitaliseringen kommer att medföra ökade möjligheter för att befolkningen i de nordiska länderna ska få tillgång till grannländernas TV-kanaler.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.