nollvisionen i trafiken
Skriftlig fråga 1998/99:464 av Nyström, Elizabeth (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-03-18
- Anmäld
- 1999-03-23
- Besvarad
- 1999-03-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 mars
I oktober 1997 beslutade riksdagen att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Innebörden av nollvisionen är att människans förutsättningar att tåla våld vid en olycka skall styra vägtransportsystemets utformning. Ansvaret för trafiksäkerheten skall delas mellan trafikanten och de som ansvarar för utformning och drift av vägtransportsystemets olika delar. Det yttersta ansvaret läggs på väghållarna, fordonstillverkarna och de som ansvarar för yrkesmässiga vägtransporter.
Jag anser inte att staten, riksdag, regering samt Vägverket, tar sitt ansvar som väghållare för att uppfylla nollvisionens mål. I Vägverkets tioårsplan för väginvesteringar som beslutades av regering och riksdag i höstas är anslagen till investeringar starkt reducerade vilket innebär att inga nya vägar kommer att påbörjas under perioden fram till 2007.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att öka trafiksäkerheten på vägarna för att uppnå nollvisionens mål?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:464 besvarad av Näringsminister Björn Rosengren
- Näringsminister Björn Rosengren
den 24 mars
Elizabeth Nyström har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka trafiksäkerheten på vägarna för att uppnå nollvisionens mål.
Nollvisionen - att ingen på lång sikt skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet - ligger fast. Riksdagens trafiksäkerhetsmål för år 2007 respektive 2000 ligger också fast. Vad gäller målet för år 2000, så har Vägverket framfört att det med stor sannolikhet inte kommer att uppnås. För att vi på sikt skall uppnå nollvisionen måste vi ha etappmål som är möjliga att uppnå, men som samtidigt är utmanande och krävande. Vi för en dialog med Vägverket för att se hur vi på bästa sätt ska komma till rätta med trafiksäkerhetsproblemen.
Trots den senaste olycksutvecklingen ligger Sverige i täten i trafiksäkerhetsarbete i en internationell jämförelse. Men vi måste fortsätta arbetet. Vägtrafikskadorna är ett av våra största folkhälsoproblem och kostar samhället ca 15 miljarder kronor årligen framför allt i egendomsskadekostnader och produktionsbortfall till följd av sjukskrivningar m.m.
Att åstadkomma säkrare vägar genom fortsatt om- och nybyggnad är centralt i trafiksäkerhetsarbetet. Annars tvingas vi, om vi vill uppfylla trafiksäkerhetsmålen, att vidta andra åtgärder som att bl.a. sänka de generella hastighetsgränserna. Det ger nedsatt framkomlighet och därigenom bl.a. negativa effekter på industrins kostnader och konkurrenskraft.
Det är naturligtvis felaktigt att påstå att inga nya väginvesteringar kommer att påbörjas under perioden fram till år 2007. Redan under 1998 genomfördes en betydande trafiksäkerhetsförbättring i enlighet med nationell väghållningsplan genom att mitträcke sattes upp på väg E 4 vid Gävle. Erfarenheterna är hittills mycket goda - sedan sträckan öppnades i juni 1998 har inga allvarliga olyckor inträffat på den tidigare mycket olycksdrabbade vägsträckan.
Det går inte att dra några slutsatser av att anslagstilldelningen för 1998 och 1999 har legat under nivån i nationell väghållningsplan. Långtidsplanerna innehåller i första hand en prioritering av åtgärder att genomföra under tioårsperioden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.