Nedsläckning av landsbygden

Skriftlig fråga 2014/15:164 av Christer Engelhardt (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2015-01-15
Överlämnad
2015-01-15
Anmäld
2015-01-16
Svarsdatum
2015-01-28
Besvarad
2015-01-28
Sista svarsdatum
2015-01-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Anna Johansson (S)

 

Stora delar av gatubelysningen på gotländska landsbygden och i tätorterna uppfördes under sent 60-tal och under 70-talet. På dem som vi kallar statliga vägar finns cirka 2 750 lampor. När staten blev väghållare och övertog ansvaret för det statliga vägnätet övertog dåvarande Vägverket år 1995 endast 645 lampor.

Övriga 2 100 lampor togs inte över av dåvarande Vägverket. För att inte landsbygden skulle släckas ned så har Region Gotland skött driften av Trafikverkets lampor under alla år.

Efter detta har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommit överens med Trafikverket att all gatubelysning är en väghållarfråga. Väghållaren bestämmer om det skall vara belysning på vägen.

Region Gotland kan därför inte investera i gatubelysning på vägar där Trafikverket är väghållare. Regionen har räknat ut att det kostar cirka 20 miljoner kronor att investera i ny belysning. Efter många år är nu armaturer och även en del stolpar dåliga och måste bytas.

EU har beslutat om ett nytt direktiv som innebär att inga inköp får göras av kvicksilverlampor efter den 1 januari 2015. Det innebär att armaturer för kvicksilverlampor måste bytas ut mot nya armaturer.

Den 24 januari 2014 tillskrev Tekniska nämnden Trafikverket om att Region Gotland måste få besked om vad Trafikverket avser att göra med de 2 100 lampor man ansvarar för på det statliga vägnätet. Ett möte med Trafikverket har även begärts. Inget svar har hittills kommit.

Om Trafikverket håller fast vid att inga investeringar görs på belysning där dessa 2 100 lampor finns innebär det en nedsläckning av stora delar av den gotländska landsbygden och dess tätorter.

Nu i januari 2015 har det på nytt framförts till Trafikverket att det önskas svar på skrivelsen.

Det kommer med största sannolikhet att bli hård kritik mot Region Gotland och Trafikverket om man väljer att inte investera i ny belysning. I slutändan är det faktiskt Trafikverket som släcker ned den gotländska landsbygden och våra tätorter.

 

Min fråga till statsrådet Anna Johansson är: Vad avser statsrådet att göra för att undvika en nedsläckning av landsbygden.

Svar på skriftlig fråga 2014/15:164 besvarad av Anna Johansson (S), statsråd

Dnr N2015/757/TIF

Näringsdepartementet

Infrastrukturministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:164 av Christer Engelhardt (S) Nedsläckning av landsbygden

Christer Engelhardt har frågat mig vad jag avser att göra för att undvika en nedsläckning av landsbygden.

Frågan är ställd mot bakgrund av att Region Gotland skrivit till Trafikverket och frågat vad verket avser att göra med de 2100 lampor som regionen har längs statliga vägar och vars kvicksilverlampor nu måste bytas ut.

Precis som Christer Engelhardt beskriver övertog Vägverket på 1990-talet en del av vägbelysningen från kommuner och nätägare. Den del man tog över svarade mot vad man som väghållare behövde av rena trafiksäkerhetsskäl. Samma princip gäller alltjämt, den belysning som staten svarar för längs en statlig väg är den som behövs av trafiksäkerhetsskäl. Det finns inget som hindrar att någon annan, exempelvis Region Gotland, av andra skäl svarar för belysning längs en statlig väg. Belysningen måste då uppfylla de utformningskrav, bl.a. baserade på internationella forskningsrön, som gäller för statens egen belysning.

Jag anser att Trafikverket som väghållare, genom att bedöma behovet av belysning utifrån trafiksäkerhetsituationen på platsen, gör en rimlig avvägning av det statliga åtagandet. Jag avser därför inte att vidta ytterligare åtgärder.

Stockholm den 26 januari 2015

Anna Johansson

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.