Nedläggning av Singeshult
Skriftlig fråga 2005/06:779 av Erlandsson, Eskil (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-12
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-19
- Svar anmält
- 2006-01-19
- Besvarad
- 2006-01-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2005/06:779 av Eskil Erlandsson (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Nedläggning av Singeshult
I december 2005 meddelade Kriminalvårdsstyrelsen att den öppna anstalten Singeshult skulle läggas ned, tio månader tidigare än beräknat. Beslutet går stick i stäv med tidigare resonemang om förlängningar av verksamheten, som tidigare bedömdes vara i gång till 2007. Orsaken är att Kriminalvårdsstyrelsen vill spara pengar genom att skapa större öppna anstalter och därigenom frigöra resurser för de nya slutna platser som nu ska byggas.
Även om beslutet kan förefalla rationellt, riskerar snålheten i detta fall att bedra visheten. Efter en del inledande problem fungerade verksamheten väl under det första verkliga verksamhetsåret. På en liten anstalt fungerar självförvaltning väl och alla intagna har möjlighet att bli sedda och få verklig hjälp att slussas ut i samhället utanför. Därmed minskar också risken för återfall i brottslighet. Placeringen av anstalten är också väl vald, utan de distraktionsmoment som kan finnas i tätare bebyggda områden.
Nedläggningen av Singeshult sätter fingret på en viktig principiell fråga om avvägningen mellan slutenvård och fungerande återanpassning till samhället. Enligt mitt förmenande får satsningen på slutna enheter inte leda till att fungerande, småskaliga verksamheter med goda resultat läggs ned för experiment med anonyma stora öppenanstalter, där de intagnas möjlighet till återanpassning sätts på undantag.
Jag vill därför fråga justitieministern följande:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att små öppna anstalter ska kunna drivas vidare och utvecklas för att underlätta de intagnas återanpassning till samhället?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:779 besvarad av Thomas Bodström
den 19 januari
Svar på fråga 2005/06:779 om nedläggning av Singeshult
Justitieminister Thomas Bodström
Eskil Erlandsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att små öppna anstalter ska kunna drivas vidare och utvecklas för att underlätta de intagnas återanpassning till samhället.
Jag delar helt Eskil Erlandssons syn på vikten av att frigivningen förbereds på ett sådant sätt att den dömde vid frigivningen är rustad för att klara ett laglydigt liv. Detta är en av kriminalvårdens viktigaste uppgifter.
Regeringen har mot denna bakgrund under de senaste åren vidtagit en rad viktiga åtgärder på kriminalvårdens område för att förbättra det frigivningsförberedande arbetet, till exempel genom införandet av utslussning med elektronisk kontroll.
Tanken att ännu fler ska bli föremål för frigivningsförberedande åtgärder utgör också en viktig del av Kriminalvårdskommitténs förslag till en ny kriminalvårdslag som överlämnades till regeringen i somras. Regeringen har för avsikt att inom kort lämna förslag i denna del.
Det är av väsentlig betydelse att kriminalvården utnyttjar anstaltsbeståndet på så sätt att fler intagna får möjlighet att som ett led i utslussningen placeras i öppen anstalt. Regeringen har bland annat mot denna bakgrund nyligen uppdragit åt kriminalvården att i arbetet med att förbättra förberedelserna för de intagnas frigivning särskilt identifiera och undanröja hinder för den stegvisa utslussningen, så att intagna inte är placerade mer slutet än vad som är säkerhetsmässigt motiverat.
Det är kriminalvården som beslutar i frågor om anstalternas lokalisering. Detta arbete kräver en avvägning mellan flera faktorer som klienternas behov, samhällsskyddet och en effektivt bedriven verksamhet. Jag är övertygad om att kriminalvården hanterar dessa frågor på ett ansvarsfullt sätt så att detta i förlängningen leder till en förbättrad verksamhet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.