nationella mål och kommunalt självbestämmande
Skriftlig fråga 1999/2000:219 av Larsson, Ewa (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-16
- Anmäld
- 1999-11-23
- Besvarad
- 1999-11-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:219
av Ewa Larsson (mp) till miljöminister Kjell Larsson om nationella mål och kommunalt självbestämmandeDen strategiska trafikplan som har arbetats fram för Stockholmsregionen anses av Naturvårdsverket inte uppfylla målet om en hållbar samhällsutveckling. Även SIKA @ Statens institut för kommunikationsanalys, har kritiserat trafikplanen för att man med den missar både de ekonomiska och de ekologiska målen.
Vägtrafiken är den största källan till luftföroreningar i tätorten. För att uppnå målet om att utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätorter bör ha halverats till år 2005, från 1991 års nivå, menar regeringen att det är betydelsefullt att det i landets större städer utarbetas program och planer för trafiksystem som anger hur kollektivtrafiken kan stärkas och biltrafiken begränsas till år 2010. På så vis kan även de fastställda miniminivåerna för buller uppnås och städerna kan, i enlighet med miljömålen, bevara och utveckla viktiga grönområden.
Nu har socialdemokraterna och moderaterna i Stockholms stadshus, enligt pressutspel, kommit överens om att den föreslagna trafikplanen ska genomdrivas. En trafikplan som enligt Naturvårdsverket kommer ge ett ökat trafikarbete på ca 13,5 %. Varpå glappet mellan uppställda miljömål och utsläpp av luftföroreningar ökar. Bullerstörningarna antas inte heller minska med de föreslagna ringlederna. Däremot kommer de innebära stora negativa miljökonsekvenser i form av intrång och barriäreffekter av gröna kilar och rekreationsområden.
Hur avser ministern hantera en kommun som beslutar sig för att bryta mot de nationellt uppställda miljömålen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:219 besvarad av miljöminister Kjell Larsson
Svar på fråga 1999/2000:219 om nationella mål och kommunalt självbestämmande
Miljöminister Kjell Larsson
Ewa Larsson har frågat mig hur jag avser att hantera en kommun som beslutar sig för att bryta mot de nationellt uppställda miljömålen.
Luftkvaliteten i våra tätorter omfattas av flera mål som ställts upp av riksdag och regering. Bl.a. har riksdagen i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut fastställt att utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minska med 90 % i tätorterna för att de långsiktiga hälsoeffekterna ska vara på en acceptabel nivå. Ett delmål är, som Ewa Larsson påpekar, att halvera utsläppen till år 2005 i förhållande till 1991 års nivå. Vidare finns det klimatpolitiska målet från 1993 som innebär att koldioxidutsläppen från fossila bränslen ska stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000. Mål finns även för andra luftföroreningar. Därutöver har riksdagen antagit 15 nationella miljökvalitetsmål, varav åtminstone tre berör storstadsluften och trafikens luftföroreningar (frisk luft, bara naturlig försurning och begränsad klimatpåverkan).
I dag sjunker generellt sett halterna av cancerframkallande ämnen och andra luftföroreningar i storstadsluften som en följd av renare bränslen och modern avgasrening. Utvecklingen motverkas dock av ökande trafik. Det är därför osäkert om den rådande trenden är tillräckligt stark för att t.ex. målet för cancerframkallande ämnen från 1991 ska kunna nås. Den nedåtgående trenden för luftföroreningar omfattar dessvärre inte utsläppen av koldioxid. Dessa utsläpp ökar, till stor del som en följd av trafikens ökning.
Det är utomordentligt viktigt att de miljömål som ställts upp för utsläpp av luftföroreningar och luftkvaliteten i tätorter nås. Miljömålen riktar sig till hela samhället. De ska beaktas i alla verksamheter som målen berör. Däremot ges myndigheter och andra aktörer stor frihet att välja väg för att nå målen.
Kommunerna svarar för sin egen planering. Däremot kan regeringen vidta en rad olika åtgärder när utvecklingen är för långsam eller rentav går åt fel håll i förhållande till målen. I fråga om luftföroreningar kan regeringen t.ex. införa miljökvalitetsnormer för vissa cancerframkallande ämnen och andra luftföroreningar som ska gälla för hela landet. Dessa normer är kommunerna bundna av i sin tillämpning av miljöbalken och plan- och bygglagen. Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm ska uppfyllas kan regeringen besluta att en kommun ska upprätta åtgärdsprogram. Normer finns redan för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhusluft. Naturvårdsverket har till regeringen lämnat förslag om normer för bensen och kolmonoxid som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. På EU-nivå pågår ett omfattande arbete under det s.k. luftkvalitetsdirektivet, som berör en rad ämnen, bl.a. bensen.
I fråga om koldioxid är situationen besvärligare. Sverige har dock vidtagit åtgärder, bl.a. utnyttjat ekonomiska styrmedel som t.ex. koldioxidskatten, i en utsträckning som internationellt sett är unik. Den av regeringen tillsatta klimatkommittén ska senast den 31 mars nästa år ge förslag till ytterligare åtgärder. Regeringen kommer att ta ställning till dessa i en proposition under hösten år 2000.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.