närradion som kunskapsförmedlare
Skriftlig fråga 2001/02:672 av Gerdin, Viviann (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-05
- Anmäld
- 2002-02-12
- Besvarad
- 2002-02-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 februari
Fråga 2001/02:672
av Viviann Gerdin (c) till kulturminister Marita Ulvskog om närradion som kunskapsförmedlareMånga vackra ord sägs om vikten av att sprida kunskap och kultur och att underlätta för människor att blir delaktiga i det som händer i samhällsdebatten.
På flera platser i landet finns eldsjälar som brinner för att förmedla viktig samhällsinformation. En av dessa eldsjälar finns i Karlstad och är ansvarig för kunskapsradions produktioner. Under sex år har flera tusen fina föreläsningar och debatter bandats och sänts ut över närradion och även lagts ut på kunskapsradions hemsida. Men dessa bandade föreläsningar har inte kunnat sändas i radio över större områden. Värmlänningar som bor ute på landsbygden och sällan har möjlighet att närvara vid föreläsningarna i Karlstad går därmed miste om de inspelade föreläsningarna. De hindras av lagstiftningen från att bli delaktiga i samhällsdebatten. Orsakerna till denna diskriminering är att närradiolagen begränsar sändningarna till max tio timmar per månad. Bestämmelserna är också så utformade att det är förbjudet med nätverk och samverkan mellan de näraliggande radiostationerna.
Jag tycker det är häpnadsväckande att människor med lagens hjälp stängs ute från kunskapsgivande information medan däremot reklaminslagen tillåts öka i radion.
Med hänvisning till detta vill jag ställa frågan:
Vilka åtgärder avser kulturministern vidta för att närradiolagen inte ska utestänga människor från kunskapsgivande information?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:672 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog
den 13 februari
Svar på fråga 2001/02:672 om närradion som kunskapsförmedlare
Kulturminister Marita Ulvskog
Viviann Gerdin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att närradiolagen inte ska utestänga människor från kunskapsgivande information.
Syftet med närradion är att vara en ortsbunden föreningsradio med utrymme för olika åsikter och intressen. Huvudregeln för sändningar i närradion är att tillståndshavarna endast får sända program som producerats särskilt för den egna verksamheten. Det råder således i huvudsak ett förbud mot sändning av centralproducerat programmaterial, det s.k. riksförbudet. Den 1 juli 1998 utvidgades det dåvarande undantaget från riksförbudet och tillståndshavarna fick under vissa förutsättningar rätt att sända program som är centralproducerade eller sänds av flera tillståndshavare under högst tio timmar per månad.
Bestämmelsen om det s.k. riksförbudet har funnits sedan närradion introducerades och tillkom för att motverka nätverkssändningar. Regeringen underströk också i samband med att reglerna för närradion ändrades 1998 (prop. 1997/98:77, s. 23) att riksförbudet utgör en nödvändig avgränsning mot lokalradion och kommersialismen.
Under senare tid har uppmärksamhet riktats mot att det bl.a. förekommer att föreningar som får sändningstillstånd för närradio har för avsikt att sända program utan, eller med begränsad, anknytning till det lokala föreningslivet. En sådan utveckling skulle kunna leda närradion bort från att vara en lokal föreningsradio med utrymme för olika åsikter. En ytterligare utvidgning av undantaget från riksförbudet skulle kunna verka i samma i riktning genom att förutsättningarna att sända centralproducerade program ökar. Regeringen har nyligen uppdragit åt Radio- och TV-verket att bedöma hur närradion i dag uppfyller syftet att vara en lokal föreningsradio utan kommersiella intressen (Ku2001/2829/Me). Uppdraget ska redovisas senast den 2 maj 2002.
Det finns självfallet program, t.ex. kunskapsgivande information, som skulle vara värda att sända i större omfattning än vad som i dag är möjligt i närradion. Mot bakgrund av utvecklingen inom närradion bedömer jag emellertid att möjligheten att sända centralproducerade program för närvarande inte bör utvidgas. Det viktigaste är i stället att värna om den mångfald i lokal informations- och kunskapsförmedling som sändande föreningar på olika orter står för.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.