närpolisreformen
Skriftlig fråga 2000/01:613 av Ekendahl, Maud (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-01
- Anmäld
- 2001-02-06
- Besvarad
- 2001-02-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:613
av Maud Ekendahl (m) till justitieminister Thomas Bodström om närpolisreformenDen 26 januari presenterade Polisförbundet en undersökning som genomförts bland 243 slumpvis utvalda närpoliser runtom i Sverige. Över hälften av de tillfrågade närpoliserna uppger att de arbetar 25 % eller mindre som närpoliser. 80 % uppger att de inte kan fullgöra sitt närpolisuppdrag på grund av arbetssituationen. Över huvud taget är resultatet dyster läsning och viktigt att ta på stort allvar.
Närpoliserna upplever en stressad situation. Endast en tiondel av de som besvarat enkäten anser att de kan ägna sig åt sitt närpolisuppdrag på heltid och en stor majoritet säger sig inte kunna fullgöra sitt uppdrag.
Trots allt tycks dock närpolisidén ha stöd av en överväldigande majoritet bland dem som deltog i undersökningen. De anser dock att frågan skötts dåligt av politikerna och den egna ledningen. Främst anser de att fler poliser behövs för att kunna genomföra reformen. Budgetnedskärningen som kom samtidigt som reformen lanserades anges som den största orsaken till misslyckandet.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att ge närpolisreformen en möjlighet till en lyckad omstart?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:613 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på frågorna 2000/01:602 och 613 om närpolisreformen
Justitieminister Thomas Bodström
Ingemar Vänerlöv har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att närpolisreformen ska fungera så som det var tänkt från början. Maud Ekendahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att @ som hon säger @ ge närpolisreformen möjlighet till en lyckad omstart. Båda frågorna ställs mot bakgrund av en enkätundersökning av Polisförbundet. Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
När jag tog del av enkätundersökningen konstaterade jag att det stora flertalet av de tillfrågade poliserna ansåg att närpolistanken är bra. Den kritik som framförs gäller i huvudsak polisernas möjligheter att verka som närpoliser.
Det är snart tio år sedan arbetet med närpolisreformen påbörjades. Under den tiden har samhället genomgått stora förändringar och vår kunskap om brottsbekämpning har förbättrats. Rättsväsendets myndigheter har reformerats. Ambitionen är att hela tiden utveckla verksamheten så att de samlade resurserna används så effektivt som möjligt. Inom polisväsendet finns nu större kunskap och erfarenhet om förutsättningarna för polisverksamheten i närpolisområdena. Vi ska inte sträva efter att närpolisreformen ska fungera så som det var tänkt från början. Självklart måste våra tankar om närpolisen och dess verksamhet beakta ny kunskap och utvecklas med förändringarna i samhället i övrigt.
Men de bärande principerna bakom närpolisreformen gäller fortfarande. De innebär för det första att det bästa sättet att bekämpa brott är att förebygga dem. Därför ska varje polismyndighet utarbeta och dokumentera en brottsförebyggande strategi. Strategin ska vara utgångspunkt för den polismyndighetens handlingsplan och användas i planeringen av den dagliga verksamheten.
Den andra utgångspunkten för närpolisreformen är att allt polisarbete ska baseras på kunskap @ på kartläggning, uppföljning och analys. Ett strategiskt och kunskapsbaserat arbetssätt innebär att tydliga mål för verksamheten ställs upp och dokumenteras, att arbetet följs upp och att verksamhetsresultatet jämförs med målen.
Den tredje principen är att närpolisen ska samverka med andra aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten i lokalsamhället.
Närpolisreformen utgår från att den lokala polisen, närpolisen, är basen i all polisverksamhet. På de flesta håll bör därför närpolisorganisationen på sikt kunna omfatta all polisverksamhet som inte kräver speciell kompetens eller av andra skäl bör bedrivas centralt. Det är naturligt eftersom all polisverksamhet genererar viktig kunskap om brott och brottslingar som kan användas för att förhindra brott. Ingripandeverksamheten ska planeras så att den ingår som en resurs i det långsiktiga arbete som formats utifrån de lokala behoven.
Det är naturligtvis en central och strategisk fråga hur olika polisiära verksamheter organiseras och samordnas. Men eftersom verksamheten måste utgå från lokala förhållanden och behov måste också organisation och resurser variera från en ort till en annan och mellan olika tider. En erfarenhet som har blivit tydlig på senare tid är t.ex. att närpolisområdena måste vara tillräckligt stora för att självständigt och med eget ansvar kunna bedriva en slagkraftig och flexibel polisverksamhet med hög kompetens. Samtidigt måste kravet på lokal förankring upprätthållas. En möjlighet som säkert kan vidareutvecklas är att samordna polisverksamheten i flera närpolisområden när det behövs.
Det är viktigt att polisväsendet nu får de resurser och den kompetens som behövs för att närpolisen ska kunna utvecklas på det sätt jag beskrivit. För det behövs fler poliser. Det är framför allt därför vi nu har gjort den största satsningen på rättsväsendet någonsin. Polisen fick förra året ett särskilt tillskott på 200 miljoner kronor. I år höjs polisens anslag med 575 miljoner och nästa år med ytterligare 605 miljoner kronor.
Jag noterade att rikspolischefen ägnade sin ledare i senaste numret av tidningen Svensk Polis åt just närpolisen. Rikspolisstyrelsen har den viktiga uppgiften att följa upp och analysera polisverksamheten i landet. Styrelsen samordnar också det utvecklingsarbete som pågår inom polismyndigheterna.
Brottsförebyggande rådet ska senast den 1 maj 2001 slutredovisa regeringens uppdrag att granska närpolisreformen. I regleringsbrevet för 2001 har regeringen också gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa sina överväganden och de åtgärder som vidtagits med anledning av rådets rapport.
Regeringen avser att noga följa polisväsendets verksamhet och resultat och återkomma om de ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.