namn på valsedlar
Skriftlig fråga 2001/02:1496 av Örnfjäder, Krister (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-08-12
- Besvarad
- 2002-08-22
- Anmäld
- 2002-09-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:1496
av Krister Örnfjäder (s) till statsrådet Britta Lejon om namn på valsedlarI Kalmar län har under våren i år personer fått sina namn på en valsedel utan att de blivit tillfrågade. Detta gäller ett parti som inte registrerats hos länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Kalmar finns inga lagliga möjligheter att få sitt namn struket, om inte det parti som ansvarar för valsedeln självmant gör detta.
Detta förfaringssätt är säkerligen korrekt, men inte rätt mot enskilda personer. Det måste vara varje människas okränkbara rätt att själv avgöra om man vill stå på en valsedel för ett politiskt parti. Om våra lagar inte i dag skyddar enskilda personer så är min uppfattning att vi måste ändra lagen så att detta inte kan ske i framtida val. Det kan inte vara rimligt att det finns en skillnad i bedömningen beroende på om partiet registrerat sig hos länsstyrelsen eller ej.
Vad avser statsrådet Britta Lejon att vidta för åtgärder så att enskilda personer inte ska kunna föras upp på valsedlar utan att vara tillfrågade?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1496 besvarad av statsrådet Britta Lejon
den 21 augusti
Svar på fråga 2001/02:1496 om namn på valsedlar
Statsrådet Britta Lejon
Krister Örnfjäder har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder så att enskilda personer inte ska kunna föras upp på valsedlar utan att vara tillfrågade.
När det gäller ofrivilliga kandidater finns, som Krister Örnfjäder konstaterar, i valsystemet i dag en skillnad mellan partier som frivilligt har registrerat sin partibeteckning och sådana som inte har registrerat sin partibeteckning. Vallagens bestämmelser om registrering av partibeteckning innebär nämligen att ett parti, för att få skydd för partibeteckningen, förutom att registrera partibeteckningen också måste anmäla samtliga sina kandidater. Anmälda kandidater kan bli invalda bara om partiet har fått kandidaternas tillstånd att anmäla dem, och icke anmälda kandidater beaktas inte vid röstsammanräkningen.
För partier som inte har registrerat sin partibeteckning krävs däremot varken anmälan eller tillstånd från den eller de personer som anges på valsedeln @ det är fritt att ange vilken kandidat som helst och kandidaten kan också bli invald.
Bakgrunden till den alternativa möjligheten för ett parti att delta i val utan att vara registrerat är att man i så stor utsträckning som möjligt har velat behålla den fria nomineringsrätten. Det är alltså möjligt att kort tid före ett val @ t.ex. så sent som på valdagen @ gå fram med en ny partibildning utan att behöva anmäla vare sig partiet eller dess kandidater.
Jag delar naturligtvis Krister Örnfjäders uppfattning att det inte är acceptabelt att en person ofrivilligt anges som kandidat för ett parti. Ett sådant förfarande är ett missbruk av den fria nomineringsrätten. För närvarande finns det inga regler som tar sikte på att förhindra missbruket men den ofrivillige kandidaten kan genom en anmälan till länsstyrelsen markera sitt missnöje med att hans eller hennes namn har använts (6 kap. 6 § vallagen).
Problemet med ofrivilliga kandidater har behandlats av flera utredningar och nu senast av 1999 års Författningsutredning. Utredningen föreslår i sitt delbetänkande Offentliga valförberedelser (SOU 2001:99) ändringar i regeringsformen och vallagen som innebär att det införs krav på förhandsanmälan av både partier och kandidater. Utredningens förslag får till följd att enskilda personer inte kan bli invalda som ledamöter i en beslutande församling mot sin vilja.
Författningsutredningens delbetänkande har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa resultatet av detta beredningsarbete.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.