Motverkande av problem med falska lagfarter
Skriftlig fråga 2006/07:1059 av Gustafsson, Lars (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-04-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-04-20
- Besvarad
- 2007-04-27
- Svar anmält
- 2007-05-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 april
Fråga
2006/07:1059 Motverkande av problem med falska lagfarter
av Lars Gustafsson (kd)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Det har visat sig vara möjligt att inge förfalskade köpehandlingar till inskrivningsmyndigheten och få lagfart på en fastighet som man inte förvärvat. Det finns inget säkerhetssystem på inskrivningsmyndigheten som på något sätt kan begränsa risken att förfalskarna får lagfart på fastigheten.
Förvisso ger lagstiftningen möjlighet för den som frånhänts sin fastighet genom förfalskning att få ersättning för sina kostnader för att få tillbaka lagfarten. Kärnfrågan är dock varför det ska vara så pass enkelt att få lagfart på någon annans fastighet. Det enda som krävs är fastighetsbeteckningen, namnet på ägaren – båda dessa är offentliga uppgifter – och standardköpehandlingar inköpta på närmsta bokhandel. De som råkar ut för att få sin fastighet ”kapad” får ingen ersättning för allt besvär och obehag som det kan medföra att bli av med lagfarten på sin fastighet genom en förfalskad köpehandling.
Kristdemokraterna efterfrågar rättssäkra övergångsprocesser när en fastighet byter ägare. Det skulle kännas tryggare för alla om det fanns en viss säkerhet inbyggd i lagfartssystemet.
Med anledning av ovanstående ställer jag följande fråga till justitieministern:
Vad avser minister att vidta för åtgärder för att motverka problem med förfalskade lagfarter?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1059 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
Svar på fråga
2006/07:1059 Motverkande av problem med falska lagfarter
Justitieminister Beatrice Ask
Lars Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att motverka risken för att lagfart beviljas på grund av en förfalskad fångeshandling.
Jag vill inledningsvis framhålla att det är mycket ovanligt att lagfart beviljas på grund av en förfalskad fångeshandling.
Det är också viktigt att betona att i de fall där lagfart beviljas någon med stöd av en förfalskad fångeshandling så förlorar den rätte ägaren inte äganderätten till fastigheten. Den rätte ägaren har också rätt till skälig ersättning av staten för sina kostnader för att få den oriktiga lagfarten och senare beviljade lagfarter undanröjda. Dessutom ersätter staten förlust som en senare förvärvare av fastigheten i god tro kan lida till följd av att hans eller hennes förvärv är ogiltigt.
En lagfaren ägare av en fastighet har alltså rättsligt sett ett gott skydd vid falsarier.
För några år sedan övervägdes om det skulle införas regler om att underrättelse om ingiven lagfartsansökan eller om att lagfart har beviljats ska sändas till den lagfarne ägaren eller den tidigare lagfarne ägaren (se prop. 2000/01:61). Det ansågs emellertid att det inte borde införas sådana rutiner, eftersom det skulle medföra betydande kostnader för inskrivningsmyndigheterna och inte helt förhindra att förfalskade fångeshandlingar läggs till grund för lagfartsbeslut. De årliga kostnaderna för att sända underrättelser beräknades ligga nära det belopp som staten under åren 1972–2000 sammanlagt hade betalat ut i ersättning med anledning av förfalskade fångeshandlingar. Det övervägdes vidare att införa ett så kallat notariatförfarande. I ett sådant förfarande skulle både överlåtaren och förvärvaren vara skyldiga att infinna sig personligen inför notarie eller inskrivningsmyndigheten. Det ansågs att inte heller ett sådant förfarande borde införas, eftersom det skulle bli mycket dyrt och krångligt och dessutom inte vara helt säkert. I stället infördes bestämmelserna om att den rätte ägaren har rätt till ersättning av staten för sina kostnader för att få den oriktiga lagfarten och senare beviljade lagfarter undanröjda.
Såvitt känt har det under 2000-talet beviljats lagfart på grund av förfalskad fångeshandling endast i några få fall. Även om inskrivningsmyndigheten skulle sända underrättelse om lagfart till en tidigare ägare, elimineras inte risken för att förfalskade fångeshandlingar läggs till grund för lagfartsbeslut som inte kommer till den rätte ägarens kännedom. Till detta kommer kostnaderna för enskilda och för samhället som ett underrättelse- eller notariatförfarande medför. Jag anser därför att det för närvarande inte finns skäl att föreslå ändringar i lagstiftningen för att motverka risken för att lagfart beviljas på grund av en förfalskad fångeshandling.
Jag följer givetvis utvecklingen på området noggrant och är beredd att vidta åtgärder om sådana skulle visa sig vara nödvändiga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.