Möjligheterna för vissa politiskt aktiva att få asyl
Skriftlig fråga 1995/96:508 av Lena Klevenås (s)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-06-05
- Besvarad:
- 1996-06-12
den 5 juni
Fråga 1995/96:508 av Lena Klevenås (s) till statsrådet Pierre Schori
om möjligheterna för vissa politiskt aktiva att få asyl
I Colombia är den sociala protesten kriminaliserad. Det innebär att
varje form av politisk, facklig eller social organisering innebär en di-
rekt dödsfara för den som vågar sig på att försöka engagera sig för att
förbättra vanliga människors livsvillkor. Under 1995 begicks mer än
31 000 mord. Så gott som inga klarades upp. Det råder i det närmaste
total straffrihet för poliser och militärer.
Det sägs att det i Colombia är lättare att gå med i gerillan än att gå
med i ett politiskt parti och det finns ett flertal olika gerillarörelser med
olika ideologi och verksamhet.
I Colombia finns ca 700 000 internflyktingar, men människor flyr
också till andra länder, däribland Sverige. Den svenska regeringen
bedömer situationen för mänskliga rättigheter i Colombia som mycket
allvarlig. Trots detta vägras politiskt aktiva asyl med motiveringen att
de varit medlemmar i någon gerillarörelse som av Utlänningsnämndens
utlåtande anses ha ”begått brott mot mänskligheten”.
Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att personer som arbetat
aktivt för mänskliga rättigheter inte avvisas från Sverige?
Svar på skriftlig fråga 1995/96:508 besvarad av Statsrådet Pierre Schori
den 12 juni
Svar på fråga 1995/96:508
Statsrådet Pierre Schori
Lena Klevenås har, mot bakgrund av situationen i Colombia frågat
mig om regeringen är beredd att vidta åtgärder för att personer som
arbetat aktivt för mänskliga rättigheter inte avvisas från Sverige. Jag
delar Lena Klevenås oro över situationen i Colombia men är, som Lena
Klevenås känner till, av författningsenliga skäl förhindrad att kommen-
tera enskilda ärenden.
Såväl den svenska regeringen som de myndigheter som har att
handlägga asylärenden är väl medvetna om situationen i Colombia och
följer utvecklingen noga. Det är självklart att colombianer som är i
behov av skydd kan ges sådant skydd genom det internationella sam-
fundets åtgärder t.ex. UNHCR och att de omfattas av möjligheten av
rätten till asyl om de själva söker asyl i Sverige.
Enligt gällande lagstiftning avgörs en asylansökan individuellt och
utifrån det skyddsbehov som kan föreligga i det enskilda fallet. Före-
ligger ett sådant skyddsbehov får utlänningen stanna i Sverige. Jag vill
här erinra om de undantag från asylrätten som anges i artikel 1 F i 1951
års Genévekonvention. Har någon således verkat för en organisation
vars metoder får anses omfatta gärningar som faller inom ramen för
denna artikel utesluts personen från konventionens skydd och är där-
med inte berättigad till asyl. Vad vi här då talar om är brott mot freden,
krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, förövat grovt icke-
politiskt brott utanför tillflyktslandet eller gärningar, stridande mot
Förenta Nationernas syften och grundsatser. Jag vill dock påpeka att
hinder mot verkställighet föreligger också i dessa situationer om det
enligt utlänningslagen finns grundad anledning för dödsstraff, kropps-
straff eller tortyr om verkställighet skulle ske.
Avslutningsvis vill jag erinra om att Flyktingpolitiska kommitténs
betänkande nu bereds i regeringskansliet. Min ambition för proposi-
tionsarbetet är att skyddsreglerna skall ge en human, tydlig och kon-
sekvent flyktingpolitik, som också innebär ett långsiktigt och tydligt
internationellt åtagande.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt finner jag det för dagen inte
påkallat att vidta några åtgärder.