möjligheten att ta med sig hund till och från Finland
Skriftlig fråga 1997/98:944 av Lönnroth, Johan (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-07-20
- Anmäld
- 1998-07-27
- Besvarad
- 1998-08-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 juli
1988 blev Finland klassat som land med rabies och naturligt nog blev det stopp för att föra hundar över gränsen till Sverige. När Finland sedan 1991 förklarades rabiesfritt trodde och hoppades hundägare i bl.a. svenska Tornedalen på en återgång till det gamla. Men så blev det inte. Jordbruksverket tog visserligen bort förbudet mot att föra över hundar, men i stället infördes stränga regler med krav på tillstånd, vaccinationer, blodprovsanalyser och friskintyg som gäller tio dagar åt gången. Särskilt för hundägare med släkt och vänner på andra sidan gränsen har detta medfört stora problem. De nya reglerna har också hindrat de internationella hundtävlingar som Haparanda och Torneå arrangerat tillsammans och som betytt mycket för särskilt turistnäringen i bygden.
När jag var i Haparanda i förra veckan uppvaktades jag av hundägare som berättade att också jordbruksministern varit där för några veckor sedan och uppvaktats i frågan om möjligheterna att lätta på reglerna för att föra över hundar över gränsen. De argument som användes av hundägarna är bl.a. att rävar ändå springer över Torneälvens is på vintrarna och att inga rabiesfall har upptäckts på den svenska sidan. Hundägarna upplevde jordbruksministern som positivt inställd och väntar sig att något skall hända.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern vilka initiativ hon är beredd att ta för att underlätta för hundägare att föra sina hundar över gränsen mellan Sverige och Finland.
Svar på skriftlig fråga 1997/98:944 besvarad av , ()
- Jordbruksminister Annika Åhnberg
den 4 augusti
Sverige har varit fritt från rabies sedan 1886. Inom övriga EU-området finns sjukdomen kvar på vissa ställen och förekommer framför allt hos rävstammen, varifrån den då och då sprider sig till domesticerade hundar.
Sverige medgavs vid anslutningen till EU rätten att behålla nationella införselbestämmelser beträffande djur som kan smittas av rabies.
De krav som Sverige ställer vid införsel av hundar och katter grundar sig på situationen i utförsellandet. Lägst krav, dvs. ingen provtagning rörande rabies, ställs för de länder som på ett tillförlitligt sätt kan dokumentera att de är officiellt rabiesfria och att de har likvärdiga eller högre krav för införsel jämfört med Sverige. Norge, Island, Irland, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Mauritius och delstaten Hawaii räknas dit i dag.
Vaccinering, blodprov, avmaskning och friskintyg ställs som villkor för att föra in hund och katt från EU-länderna, förutom Storbritannien och Irland. Samtliga dessa länder är inte helt rabiesfria men en aktiv och regelbunden bekämpning pågår, vilket har reducerat antalet fall till en mycket låg nivå. Rabiesviruset är dessutom av en virustyp som är väl känd och som det finns säkra vacciner mot. Dessa regler infördes 1994 och innebar då en lättnad gentemot det karantänskrav som funnits tidigare. Införselkraven gäller inte bara rabies utan även valpsjuka, leptospiros och echinococcos av vilka även de två sistnämnda är överförbara till människa.
Högst krav, vilket innebär karantän i fyra månader i Sverige, ställs vid införsel från länder som har rabies och inte aktivt bekämpar sjukdomen. Många av dessa länder har dessutom typer av rabies för vilka det inte finns säkra vacciner.
För införsel av hundar från Finland till Sverige ställs samma krav som från övriga EU-länder förutom Storbritannien och Irland. Detta beror på att Finland inte har lika höga införselkrav för hund och katt från icke rabiesfria länder som Sverige har, vilket vi har ansett ökar risken för att Finland får in nya fall av rabies.
Antalet konstaterade fall av rabies inom EU har minskat avsevärt under de senaste åren. Under år 1992 diagnosticerades totalt 4 033 fall, varav 105 hos hund och 140 hos katt. Resten av fallen utgjordes huvudsakligen av vilda djur, bl.a. räv, grävling och mårdhund. År 1994 konstaterades 2 061 fall, varav 13 hos hund och 43 hos katt. År 1996 konstaterades 259 fall, varav 4 hos hund och 14 hos katt. Under år 1997 upptäcktes 130 fall av rabies inom hela EU, varav ett fall var en katt i Tyskland och inga fall gällde hund. Troligt är emellertid att högst 1 % av fallen upptäcks när det gäller vilda djur.
I Finland upptäcktes 1988 rabies på mårdhund inom ett begränsat geografiskt område. Detta ledde till vaccination av vilda djur via beten och till att vaccineringstvång av hundar infördes. Samtidigt slopades det ditintills gällande karantänskravet vid införsel av hund till Finland från icke rabiesfria länder. Vaccineringen av vilda djur längs den ryska gränsen fortsätter. Efter 1988 finns inga kända utbrott av rabies i Finland.
Trots de risker som finns med smitta från vilda djur är det alltså numera få fall av rabies på hund och katt inom hela EU.
Vid mitt besök i Tornedalen förde vi diskussioner om gällande regler rörande införsel av hund och katt från Finland till Sverige. Jag lovade då att se över om det är möjligt att underlätta för de personer som önskar ta med sig sina husdjur över gränserna. Jordbruksverket har redan initierat vissa förenklingar av regelverket. Möjligheten till ytterligare lättnader skall utredas närmare av experter på Statens veterinärmedicinska anstalt, Smittskyddsinstitutet och Jordbruksverket.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.