Möjlighet till svensk ostronodling

Skriftlig fråga 2025/26:586 av Rickard Nordin (C)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Den blå näringen har stor potential att bidra till hållbar livsmedelsproduktion, nya arbetstillfällen och regional utveckling längs Sveriges kuster. Ostron- och musselodling kan dessutom bidra till förbättrad vattenkvalitet och restaurering av marina ekosystem, samtidigt som de skapar förutsättningar för lokal företagsamhet och ökad självförsörjningsgrad av sjömat.

I sitt svar på min tidigare skriftliga fråga beskriver ministern situationen enligt följande:

”Frågan kring ostron är komplex då det i dag förekommer två olika arter, vårt inhemska ostron (Ostrea edulis) samt stillahavsostronet (Magallana gigas). Stillahavsostron är tåliga och växer snabbt. Det gör att de kan konkurrera om plats och föda med inhemska arter som blåmusslor och Ostrea edulis. Det finns även en risk att stillahavsostronet kan sprida sjukdom och parasiter.”

Vad som gör situationen komplex framgår dock inte. Är det juridik, smittskydd, miljöriskbedömningar eller EU-rättsliga aspekter? Om det finns specifika hinder bör de kunna definieras och diskuteras. Sverige står ut inom EU som ett av få länder som inte hanterat dessa frågor.

Det framgår inte heller av svaret att musslor och ostron ofta lever på olika djup och därför inte konkurrerar med varandra. Det framgår inte heller att det inte är odlingen av stillahavsostron som sprider sjukdomar utan importen av dessa ostron om de sedan hamnar i fel miljöer. Den importen är redan tillåten. En odling under kontrollerade former innebär inte samma risk eftersom ostronen då helt enkelt inte bär på sjukdomen från början.

Ministern har således tveksamt underlag för sina påståenden, och vad det är som skapar svårigheter är fortfarande oklart.

Mot denna bakgrund vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:

Kan ministern utveckla vilka faktorer det är som gör frågan komplex och vad regeringen avser att göra för att lösa upp denna komplexitet?