missbruksvården i kris
Skriftlig fråga 2000/01:240 av Olsson, Rolf (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-16
- Anmäld
- 2000-11-21
- Besvarad
- 2000-11-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:240
av Rolf Olsson (v) till socialminister Lars Engqvist om missbruksvården i krisDen 15 mars i år svarade socialministern på en fråga som jag ställde om tillståndet för psykiskt funktionshindrade med missbruksproblem. Frågan ställdes utifrån utvärderingen av psykiatrireformen samt larmrapporter om allvarliga missförhållanden för denna grupp. Svaret gav lugnande besked om pengar som satsades och om lyckade vårdprojekt.
Larmrapporterna fortsätter dock att komma. Nu i dagarna har Statens institutionsstyrelse (SiS) kommit med en forskningsrapport som är mycket allvarlig. Den säger att de tunga missbrukarna blir alltfler och att dessa i allt större utsträckning har psykiska problem. Där framgår också att det finns allvarliga brister när det gäller omhändertagandet både i ett initialt skede av vården och när det gäller uppföljningen efter vården på ett LVU- eller LVM-hem. Det är således både landstingens psykiatrivård och kommunernas uppföljning som har allvarliga brister. De resurser som i dag finns är helt otillräckliga. Det är ingen överdrift att, för dessa, allt yngre människor, beskriva tillståndet som en allvarlig kris och därmed också en kris för samhället i stort.
Jag vill fråga socialministern:
Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att förbättra den svåra situationen för missbrukare med psykiska problem?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:240 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2000/01:240 om missbruksvården i kris
Socialminister Lars Engqvist
Rolf Olsson har frågat mig vad regeringen avser att vidta för åtgärder för att förbättra den svåra situationen för missbrukare med psykiska problem.
I Sverige, en viss given dag, tvångsvårdas ca 250 personer med stöd av lagen om vård av missbrukare (LVM). Siffran ska jämföras med de 3 200 personer som vårdas frivilligt på institution. Sammantaget utgår ca 20 000 stödinsatser till personer som har problem med missbruk. Antalet stödinsatser är inte liktydigt med antalet individer som får stöd eftersom en person kan erhålla flera typer av insatser samtidigt.
Det är viktigt att notera att tvångsvården av missbrukare utgör en mycket liten del av den missbruksvård som bedrivs i Sverige. Även om denna vård utgör en liten del av missbruksvården, innebär detta inte att de problem som är förknippade med LVM-vården är mindre viktiga. Det sagda innebär heller inte att det inte skulle finnas problem i den öppna missbruksvården.
De personer som blir föremål för vård med stöd av LVM har en mycket tung problematik. Utöver missbruksproblemet har dessa människor oftast problem inom i stort sett alla livsområden som psykisk och fysisk hälsa, relationer, boende, försörjning m.m. Enligt uppgifter från Statens institutionsstyrelse (SiS), har ca 70 % av LVM-klienterna psykiska problem. Den omfattande problematiken gör att en rad instanser måste samverka för att en ändamålsenlig missbruksrehabilitering ska kunna komma till stånd.
Samverkansproblem mellan vården och omsorgens olika huvudmän har förekommit under lång tid och har bl.a. drabbat missbrukare med psykiska problem. Behovet av samverkan inom psykiatrin är ett av de områden som prioriteras i regeringens handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården. Landstingen ska särskilt uppmärksamma psykiskt funktionshindrade så att deras psykiatriska och somatiska vårdbehov blir tillgodosedda genom utvecklad samverkan. Nämnas i detta sammanhang ska också den s.k. Samverkansutredningen som har till uppgift att beskriva och analysera de problem som finns i dag för samverkan mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas vård och omsorg. Utredaren ska lämna förslag till lösningar som förbättrar möjligheterna till samverkan mellan kommuner och landsting. Utredningens slutbetänkande kommer inom kort.
Rapporter från SiS visar att LVM-klienterna tenderar att bli yngre. Ökning av narkotika- och blandmissbruket uppges särskilt vara märkbar bland personer under 30 år. Vidare är psykisk störning och psykiska problem vanligast i gruppen unga narkomaner. I regeringens handlingsplan konstateras att ungdomar som både har missbruksproblem och psykiska problem inte får tillräcklig psykiatrisk vård. Landstingen ska under de närmaste åren därför svara för att utveckla vårdinnehållet för denna grupp.
Inom ramen för psykiatrireformen har flera projekt startats för att utveckla de insatser som är riktade mot gruppen psykiskt sjuka missbrukare. Försök har bl.a. gjorts med särskilda behandlingsteam, där olika yrkesfunktioner funnits representerade. Projekten har uppnått goda resultat. Socialstyrelsen ansvarar på nationell nivå för att den kunskap som utvecklats inom projekten utvecklas och sprids.
Hemlöshet hänger i de allra flesta fallen ihop med missbruk och psykisk sjukdom. Hemlöshetskommittén, som regeringen tillsatte år 1998, har som uppdrag att föreslå och förhindra att hemlöshet uppstår. Kommittén har tagit initiativ till ett stort antal projekt som bedrivs med statligt stöd av kommuner och/eller organisationer. Utvärderingen av dessa bidrar till att utveckla kunskapen om vilka insatser som är verkningsfulla. Kommittén ska rapportera sitt uppdrag vid utgången av år 2001.
Min förhoppning är att de åtgärder som regeringen har vidtagit, avser att vidta samt de utredningar som nu pågår, kommer att förbättra situationen för missbrukare med psykiska problem.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.