minska kväveläckaget till Östersjön
Skriftlig fråga 2004/05:1387 av Thorén, Sverker (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-11
- Anmäld
- 2005-04-12
- Besvarad
- 2005-04-20
- Svar anmält
- 2005-04-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 april
Fråga 2004/05:1387
av Sverker Thorén (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om att minska kväveläckaget till ÖstersjönMiljövårdsberedningens promemoria 2005:1 Strategi för Hav och kust utan övergödning målar en dyster bild av en Östersjö som kanske genomgått ett regimskifte och "fastnat" i ett övergött tillstånd. Jordbruket är den största utsläppskällan bakom övergödningen i havet och svarar för nästan hälften av utsläppen till egentliga Östersjön. Övergödningen i haven är i första hand ett regionalt problem. Polen är det land som har störst utsläpp av både kväve och fosfor, men här finns även den största befolkningen. Omräknat per capita släpper både Finland och Sverige ut mer kväve per person än Polen.
Åtgärder för att nå målen om minskade utsläpp av vattenburen kväve inom jordbruket är ett av de svåraste miljömålen att nå men också ett av de viktigaste för Östersjön.
Min fråga till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist är, bortsett från beslut inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik, vilka nationella åtgärder hon vidtagit för att kunna nå målet om minskad kvävebelastning av den hårt utsatta Östersjön.
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1387 besvarad av Ann-Christin Nykvist
den 20 april
Svar på fråga 2004/05:1387 om att minska kväveläckaget till Östersjön
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Sverker Thorén har frågat mig vilka nationella åtgärder som jag vidtagit och kommer att vidta för att kunna nå målet om minskad kvävebelastning av det hårt utsatta Östersjön.
Till att börja med vill jag informera om att regeringen 2002 och 2003 beslutade om en utvidgning av de särskilt utpekade områdena enligt EU:s nitratdirektiv. Det innebär att förutom kuststräckan från Norge till och med Stockholms skärgård samt de sydligaste länen, innefattas nu även de mer intensiva slättbygdsområdena i Götaland och Svealand i de så kallade känsliga områdena.
Utpekandet innebar att ett åtgärdsprogram inrättades för de nya områdena. Det skedde genom ändringar av förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och Statens jordbruksverks föreskrifter (1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. Ändringarna omfattar obligatoriska åtgärder om lagringskapacitet för stallgödsel och restriktioner beträffande spridningen av gödselmedel. Samtidigt infördes generella regler i hela landet om lagringskapacitet för stallgödsel. Därutöver har Jordbruksverket skärpt reglerna för djurtäthet.
Förutom lagstiftning finns ett flertal åtgärder inom ramen för det svenska miljö- och landsbygdsprogrammet 2000@2006 för att minska växtnäringsförlusterna till vatten. Anslutningen till miljöersättningarna Minskat kväveläckage och Skyddszoner har varit betydligt större än målsättning för åtgärderna. Däremot har anslutningarna till stödet för anläggning/restaurering och stödet till skötsel av våtmarker i odlingslandskapet hittills inte fullt ut motsvarat målsättningarna. Rådgivningsprojektet Greppa näringen är en satsning som jag särskilt vill lyfta fram som viktig bland annat för att minska läckaget.
Jordbruksverket har i sin årsredovisning för år 2004 uppskattat att åtgärderna Minskat kväveläckage och anläggningen av våtmarker har minskat kväveutlakningen med motsvarande 3 000 ton per år. Den totala effekten av alla åtgärder bör svara mot betydligt lägre utsläpp från det svenska jordbruket till Östersjön av såväl kväve som fosfor.
För närvarande pågår arbete inom Regeringskansliet med att förbereda ett nytt landsbygdsprogram för perioden 2007@2013. En viktig utgångspunkt i arbetet är de nationella miljökvalitetsmålen och därmed målet Ingen övergödning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.