Miljöförstöring till följd av för stora renhjordar
Skriftlig fråga 2024/25:1107 av Elsa Widding (-)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-29
- Överlämnad
- 2025-04-30
- Anmäld
- 2025-05-06
- Besvarad
- 2025-05-07
- Svarsdatum
- 2025-05-07
- Sista svarsdatum
- 2025-05-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Den expansiva industriliknande rennäring som samebyarna i Sverige bedriver uppfyller inte miljöbalkens krav på uthålligt brukande av naturen. Rennäringen i dag är ett förbrukande av naturen med ständiga krav på nya betesmarker som visar att rennäringen inte är i balans med återväxten av foder till renarna.
Betesmarkerna motsvarar i dag mer än 50 procent av Sveriges yta.
Sonfjällets nationalpark i västra Härjedalen är ett bra exempel. Nationalparken bildades 1909 för att skydda ett fjäll från renbete. Man ville värna det unika lavtäcket. Samerna har betat med sina renar där sedan 70-talet, och Sonfjället visade efter endast några års renbete på stark påverkan (Kullman 1973). Stora arealer saknar i dag lavtäcke på grund av den expansiva rennäringen.
Jag vill därför fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Varför sätter statsrådet inte stopp för den miljöförstöring i form av överbetning som är en konsekvens av för stora renhjordar, något som nu har pågått i mer än 130 år och som fortfarande pågår i det så kallade renbetesområdet och angränsande områden?
Svar på skriftlig fråga 2024/25:1107 besvarad av Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Svar på fråga 2024/25:1107 Miljöförstöring till följd av för stora renhjordar
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:1107 av Elsa Widding (-)
Miljöförstöring till följd av för stora renhjordar
Elsa Widding har frågat klimat- och miljöministern varför hon inte sätter stopp för den miljöförstöring i form av överbetning som är en konsekvens av för stora renhjordar, något som nu har pågått i mer än 130 år och som fortfarande pågår i det så kallade renbetesområdet och angränsande områden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Rennäringen ska enligt 65 a § rennäringslagen (1971:437) bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga, så att dessa ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. I bestämmelsen anges också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs om den hänsyn som vid renskötsel ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Länsstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att föreskrifterna ska efterlevas, och får använda vitesförelägganden.
Det är Sametinget som enligt 7 § rennäringslagen fördelar renbetesmarkerna mellan samebyarna. Det högsta antal renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde bestäms av länsstyrelsen enligt 15 § samma lag. Beslutet bör utgå från bland annat tillgången på bete på marken inom samebyns område. En avvägning ska göras mellan samebyns intressen och andra hänsyn, till exempel naturvård. Om samebyn bryter mot ett beslut om högsta antal renar får länsstyrelsen vid vite förelägga byn att följa beslutet. Har samebyn bestämt hur många renar en medlem högst får inneha, får ett föreläggande att minska antalet renar även riktas mot en medlem som inte följer samebyns beslut. Det finns också en möjlighet för länsstyrelsen att förordna om inskränkning i betesrätten om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln.
Sammantaget kan jag konstatera att det redan i dag finns en lagstiftning som reglerar hur rennäringen får bedrivas i Sverige.
Stockholm den 7 maj 2025
Peter Kullgren
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.