mened
Skriftlig fråga 2001/02:36 av Hedlund, Carl Erik (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-09-27
- Anmäld
- 2001-10-02
- Besvarad
- 2001-10-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:36
av Carl Erik Hedlund (m) till justitieminister Thomas Bodström om menedI Svenska Dagbladet den 21 september 2001 refererades ett utslag från Högsta domstolen, i vilket HD friat en person som under ed vittnat falskt i en konkurs. Motivet för HD:s beslut är att ett vittne ska ha rätt att ljuga om personen riskerar att avslöja ett brott, som hon begått. Därmed undanröjdes hovrättens dom.
Att man inte ska behöva vittna mot sig själv är en självklarhet i vårt rättssystem, men att direkt ljuga under vittnesed strider mot allmän rättsuppfattning. Ingenting hindrar att vittnet för att skydda sig själv vägrar uttala sig under åberopande att hon därmed skulle tvingas avslöja förhållanden som skulle kunna leda till åtal mot henne. Vittnet kan också säga sig inte komma ihåg en händelse, men därifrån är det ett stort steg till att medvetet ljuga om förhållanden som är av betydelse för rättens beslut.
Vad kommer justitieministern att vidtaga för åtgärder för att åstadkomma en förändring av lagen, så att mened alltid beivras?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:36 besvarad av
Svar på fråga 2001/02:36 om mened
Justitieminister Thomas Bodström
Carl Erik Hedlund har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma en förändring av lagen så att mened alltid beivras. Av frågan framgår att den är ställd mot bakgrund av att Högsta domstolen ogillat ett åtal för mened. Domstolen konstaterade i domen att den tilltalade haft rätt att vägra yttra sig under ed och att omständigheterna varit sådana att denne haft skälig ursäkt för att lämna de oriktiga uppgifterna.
För att dömas för mened krävs att någon under ed medvetet antingen har lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen och att detta inte varit utan betydelse för saken. Vidare gäller generellt att man får vägra yttra sig om sådant som visar att man själv eller närstående begått brott eller vanärande handling. Därför undantas från ansvaret för mened sådant som man ägt vägra yttra sig över, i de fall omständigheterna skäligen ursäktar lögnen eller förtigandet.
Menedsbrottet gör inte skillnad mellan en lögn och ett förtigande. Båda förfarandena anses i princip lika straffvärda. Carl Erik Hedlund tycks emellertid mena att det nyss nämnda undantaget från straffansvaret endast skulle gälla den som förtiger en omständighet eller oriktigt påstår att han inte minns, medan den som lämnar annan osann uppgift alltid ska straffas. Jag anser inte att en sådan uppdelning kan motiveras. I praktiken torde ett förtigande av en viss uppgift i minst lika stor utsträckning som ett lämnande av en oriktig sådan kunna leda till att en berättelse, sedd i sin helhet, blir missvisande eller vilseledande.
De undantag från menedsbrottet som finns i dag är enligt min bedömning väl motiverade från rättssäkerhetssynpunkt och väl avvägda. Jag ser därför inget behov av att nu ta något initiativ till en lagändring.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.