Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

medlemsländernas beslutsrätt kontra den europeiska sociala modellen

Skriftlig fråga 2000/01:513 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-01-09
Anmäld
2001-01-16
Besvarad
2001-01-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 januari

Fråga 2000/01:513

 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till socialminister Lars Engqvist om medlemsländernas beslutsrätt kontra den europeiska sociala modellen

I slutsatserna från Nice slår det europeiska rådet fast att det finns en europeisk social modell. Något som Vänsterpartiet ifrågasätter. Den europeiska sociala modellen uppges bl.a. kännetecknas av sociala trygghetssystem på hög nivå, vikten av den sociala dialogen och en gemensam värderingsgrund. Vidare sägs den omfatta grundläggande bestämmelser på flera områden, som t.ex. fri rörlighet för arbetstagare.

Vänsterpartiet är kritiskt till att dokumentet inte tydligt klargör att den nationella beslutsrätten inom det sociala området begränsar framväxten av en europeisk social modell. Det förblir oklart vilka de gemensamma värderingarna är och om de är beständiga. I och för sig uppger det europeiska rådet att den europeiska sociala modellen bygger på mångfalden av de olika medlemsstaternas socialsystem. Men frågan blir då om det över huvud taget finns behov av en europeisk social modell?

Jag vill fråga statsrådet:

Avser regeringen att verka för ett förtydligande av den nationella beslutsrätten inom det sociala området?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:513 besvarad av statsrådet Ingela Thalén

den 17 januari

Svar på frågorna 2000/01:513 om medlemsländernas beslutsrätt kontra den europeiska sociala modellen och 514 om den sociala agendan och Sveriges offentliga försäkringssystem

Statsrådet Ingela Thalén

Sven-Erik Sjöstrand har frågat om regeringen, med anledning av den sociala agendan och begreppet "den europeiska sociala modellen" kommer att ändra det svenska offentliga försäkringssystemet.

Jag kommer att besvara båda frågorna i ett sammanhang.

Det enkla svaret på frågorna är nej, men jag vill ändå ge en närmare redovisning av svaret på frågorna.

I ett meddelande från kommissionen den 16 juli 1999 om en samordnad strategi för att modernisera social trygghet föreslås en dagordning för att fördjupat samarbete på fyra övergripande områden, nämligen

  • att göra det lönsamt att arbeta och att arbete ska ge en säker inkomst,
  • att göra pensionerna säkra och pensionssystemen hållbara,
  • att främja social integration, och
  • att garantera en hållbar hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Rådet fattade den 17 december 1999 beslut om ett fördjupat samarbete på dessa fyra områden och inrättade en särskild kommitté som har till uppgift att öka samarbetet i medlemsstaterna på de här fyra områdena.

En femårig handlingsplan, en social dagordning, för att kunna genomföra de sociala mål som satts av det Europeiska rådet i Lissabon har därefter tagits fram och fastställts under det franska ordförandeskapet.

De sociala frågorna är en nationell angelägenhet och avsikten med det utökade samarbetet är inte att skapa gemensamma socialförsäkringssystem utan i stället att ge medlemsländerna en bättre grund för det egna reformarbetet genom erfarenhetsutbyte och fördjupad kunskap om varandras reformprocesser. Detta eftersom länderna står inför samma utmaningar i form av färre barn, fler äldre och ökad internationalisering. Trots olika nationella system finns det ett betydande värde i att utbyta erfarenheter.

Den svenska regeringens uppfattning om socialförsäkringen är och kommer fortsättningsvis att vara att vi ska ha ett generellt system för alla som ger en inkomstbaserad ersättning för den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller arbetsskada. Vi har inte för avsikt att göra avkall på denna uppfattning.

De sociala frågorna är nationella angelägenheter vilket också slås fast i EU:s grundfördrag. Regeringens inställning, liksom de flesta andra medlemsstaternas inställning, är att den nationella beslutsrätten också fortsättningsvis ska gälla.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.