marksanering av Kvarntorpsområdet
Skriftlig fråga 2000/01:1212 av Jonsson, Sofia (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-11
- Anmäld
- 2001-05-15
- Besvarad
- 2001-05-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 maj
Fråga 2000/01:1212
av Sofia Jonsson (c) till miljöminister Kjell Larsson om marksanering av KvarntorpsområdetKvarntorpsområdet i Kumla kommun är ett av Sveriges mest belastade industriområden med ca 450 hektar förorenad mark. Den verksamhet som pågick från andra världskriget fram till i början av 1980-talet har efterlämnat en synnerligen sargad och förorenad miljö. För att hitta motsvarande exempel på miljöförstöring får man bege sig till nordöstra Estland.
Kumla kommun arbetar i dag aktivt för att utveckla Kvarntorpsområdet. Det är oerhört angeläget att sanera de svårast förorenade delområdena och skapa ett övervakningssystem som kontrollerar om allvarliga föroreningar tenderar att spridas till omgivande bebyggelse och jordbruksmark. Arbetet med återställning och skydd är mycket resurskrävande. Eftersom regeringen nu valt att öka anslaget till marksanering vore det passande att staten tog ekonomiskt ansvar för att återställa området i Kvarntorp.
Fråga:
Hur kommer miljöministern att verka för att en utformning och fördelning av resurserna till marksanering kommer Kvarntorpsområdet i Kumla till del?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1212 besvarad av miljöminister Kjell Larsson
Svar på fråga 2000/01:1212 om marksanering av Kvarntorpsområdet
Miljöminister Kjell Larsson
Sofia Jonsson har frågat mig hur jag kommer att verka för att en utformning och fördelning av resurserna till marksanering kommer Kvarntorpsområdet i Kumla till del.
Efterbehandling av förorenade områden är ett av delmålen under miljökvalitetsmålet giftfri miljö. För förorenade områden innebär miljökvalitetsmålet att ett tillstånd ska uppnås där halterna av farliga ämnen är så låga att de inte påverkar människors hälsa eller miljön. Ett första steg är därför att, inom en generation, åtgärda de områden som utgör en mycket stor eller stor risk för människors hälsa och miljön.
Förorenade områden som miljöproblem har uppmärksammats under lång tid, men mer omfattande inventeringar har genomförts först under 1990-talet. Arbetet har inriktats på att klarlägga omfattningen och konsekvenserna av föroreningarna samt att ta fram metoder för undersökningar och efterbehandlingsåtgärder. Det är viktigt att inventeringar och undersökningar genomförs för att säkerställa att riktiga åtgärder vidtas i det fortsatta saneringsarbetet. Naturvårdsverket har gjort en översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av förorenade områden.
De medel som riksdagen anvisat för sanering och återställning av förorenade områden disponeras av Naturvårdsverket som därmed ansvarar för fördelning av bidragen. Anslaget får dock bara användas för sådana efterbehandlings- och saneringsåtgärder för vilka det enligt Naturvårdsverkets bedömning inte skäligen kan utkrävas något ansvar med tillämpning av miljöbalken eller annan lagstiftning. Anslaget får även användas till att åtgärda från risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt eventuella akuta saneringsinsatser. Detta gäller dock inte om det finns en ansvarig verksamhetsutövare.
Bestämmelser om förorenade områden finns i 10 kap. miljöbalken. Enligt dessa bestämmelser är i första hand den som bedriver eller har bedrivit den verksamhet som orsakat föroreningen ansvarig för efterbehandling. Kvarntorpsområdet är ett stort område där många verksamhetsutövare varit aktiva. Innan det är klart fastställt vilka som har ett ansvar enligt miljöbalken kan inte Naturvårdsverket bevilja bidrag från saneringsanslaget.
Naturvårdsverket har således ansvaret för fördelning av bidrag till efterbehandling och känner väl till problemen på Kvarntorpsområdet, varför jag inte finner anledning att vidta några andra åtgärder i frågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.