mänskliga rättigheter i Pakistan
Skriftlig fråga 2001/02:1232 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-05-23
- Anmäld
- 2002-05-28
- Besvarad
- 2002-05-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 maj
Fråga 2001/02:1232
av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Anna Lindh om mänskliga rättigheter i PakistanJust nu sitter den 26-åriga kvinnan Zafran Bibi i en dödscell i staden Kohat i Pakistan och väntar på att dödsdomen mot henne ska verkställas genom stening. Brottet: Zafran har utsatts för flera våldtäkter av sin svåger och har därmed gjort sig skyldig till otrohet mot sin för mord dömde make. Beviset för hennes skuld finns att se för alla: en nyfödd baby i sin mors armar.
Domen utgör en tillämpning av den islamiska straffrätten, Hodûd, som infördes i Pakistan för 23 år sedan. Människorättsorganisationer rapporterar nu att så många som hälften av de kvinnor som gör polisanmälan om våldtäkt åtalas för otrohet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Anna Lindh:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta mot den pakistanska regeringen för att få ett slut på steningarna av kvinnor och för att kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter ska respekteras i Pakistan?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1232 besvarad av utrikesminister Anna Lindh
den 30 maj
Svar på fråga 2001/02:1232 om mänskliga rättigheter i Pakistan
Utrikesminister Anna Lindh
Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta mot den pakistanska regeringen för att få ett slut på steningarna av kvinnor och för att kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter ska respekteras i Pakistan.
Zafran Bibi har av en domstol dömts till döden genom stening på grund av att hon våldtagits. Detta innebär enligt Pakistans islamska straffrätt (de s.k. Hudoodlagarna från 1979) att hon har gjort sig skyldig till otrohet mot sin make. Zafran Bibi är den andra kvinnan i landets historia som har dömts till döden genom stening under Hudoodlagarna. Den föregående dödsdomen omvandlades till fängelsestraff. Fallet följs mycket noggrant av både pakistanska och internationella människorättsorganisationer, liksom av EU-beskickningarna i Islamabad. För närvarande råder goda förhoppningar om att dödsstraffet mot Zafran Bibi inte ska verkställas. Låt mig understryka att denna typ av dödsdom mot oskyldiga kvinnor är helt oacceptabel.
De mänskliga rättigheterna såsom de definieras i FN-stadgan och gällande konventioner gäller lika för kvinnor och män. Hudoodbestämmelserna begränsar @ enligt vårt synsätt @ kraftigt de mänskliga rättigheterna för kvinnor. År 1996 ratificerade Pakistan FN:s konvention om eliminering av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), men gjorde en reservation med hänvisning till islamsk rättskipning. Pakistan har även undertecknat handlingsplanen från FN:s Pekingkonferens 1995. Trots detta är diskriminering av kvinnor mycket vanlig i Pakistan, och våld mot kvinnor är utbrett och lämnas alltför ofta utan åtgärd. Diskriminering av och våld mot kvinnor är helt oförsvarbart varhelst det förekommer. Jag utgår från att Pakistans regering noga studerar den kritik som framförs i olika FN-rapporter, och vidtar adekvata åtgärder för att följa upp de konkreta förslag om förbättringar som lämnas i dessa, t.ex. vad gäller implementeringen av CEDAW.
I det här sammanhanget vill jag påminna om att Sverige länge har deltagit aktivt i de möten om MR-frågor som äger rum i olika multilaterala forum. FN har en central roll när det gäller normbildningen och den globala uppföljningen av att länder respekterar folkrättsliga regler, inklusive fastlagda principer vad gäller kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter. Regeringen har kontinuerligt tagit upp MR-frågor i den bilaterala dialogen med Pakistan.
Under det svenska EU-ordförandeskapet bedrevs en mycket aktiv uppvaktning gentemot de pakistanska myndigheterna om det breda MR-perspektivet, vilket inkluderade bl.a. kvinnornas utsatta situation i Pakistan. Ett stort antal EU-demarcher riktades till både inrikes- och justitieministerierna i Pakistan. Sveriges ambassad i Islamabad deltar aktivt i dialogen EU@Pakistan om MR-situationen i landet, och har även en nära bilateral dialog med pakistanska motparter, officiella som inofficiella.
I Pakistan har Sverige tidigare bl.a. givit stöd till utbildningsinsatser som genomförs i samverkan mellan svenska och pakistanska organisationer. Sida har under många år stött den ledande MR-organisationen, Human Rights Commission of Pakistan, för upprättandet av ett Center for Democratic Education. Via svenska Rädda Barnen som är verksamt i Pakistan bidrar Sverige till insatser som bl.a. syftar till att förbättra situationen för flickor.
Vi är beredda att även fortsättningsvis stödja insatser för att förbättra situationen vad gäller mänskliga, inte minst kvinnors och flickors, rättigheter i Pakistan. Detta kan bl.a. ske genom bidrag via Sida till enskilda organisationer som är verksamma inom detta område. Sida har i regleringsbrevet för 2002 givits i uppdrag att undersöka möjligheterna till, och formerna för, ett begränsat bistånd till Pakistan.
Det är min förhoppning att Sverige och EU, tillsammans med FN och det internationella samfundet, bl.a. genom en rättfram dialog med pakistanska regeringsföreträdare i olika forum ska kunna bidra till en ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter för att därigenom främja en utveckling mot ett demokratiskt Pakistan, och en förbättring av de pakistanska kvinnornas situation.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

