mänskliga rättigheter i Pakistan

Skriftlig fråga 1997/98:247 av Fagerström, Ann-Marie (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-12-11
Anmäld
1997-12-15
Besvarad
1997-12-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:247 av Ann-Marie Fagerström (s) till statsrådet Pierre Schori om mänskliga rättigheter i Pakistan

I Sverige finns en stor grupp flyktingar från Pakistan som tillhör den muslimska sekten Ahmadija. Övergreppet mot ahmadijamuslimerna i Pakistan grundar sig på en lagstiftning från 1986 där det sägs att den som missbrukar profeten Muhammeds namn kan dömas för hädelse. Straffet är döden. Ahmadijamuslimerna betraktas i Pakistan inte som "riktiga" muslimer och begår alltså hädelse så fort de försöker utöva sin religion. De har t.ex. drabbats av att få sina moskéer stängda, de har inte yttrandefrihet och pressfrihet, de diskrimineras på arbetsmarknaden och inom utbildningen. För närvarande har ca 2 000 ahmadijamuslimer olika åtal hängande över sig varav mer än 100 är åtalade för hädelse och riskerar dödsstraff. Offentliga avrättningar förekommer. Lagar som inskränker religionsfrihet och yttrandefrihet står i skarp motsättning mot de internationellt vedertagna rättigheterna. Trots många ouppklarade brott, inklusive mord begångna av polis- och säkerhetsstyrkor har regeringen i Pakistan antagit en ny s.k. antiterroristlag som innebär att polisen kan fortsätta att begå brott och räkna med total straffrihet. Bl.a. får de skjuta på vem som helst som de tror är på väg att begå en terrorist offence. Om den pakistanska regeringen betraktar dem som terrorister, kommer förföljelsen av dessa människor att trappas upp ytterligare.

Min fråga till stadsrådet är:

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att de mänskliga rättigheterna, inklusive religionsfrihet och yttrandefrihet skall respekteras i Pakistan?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:247 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:247 om mänskliga rättigheter i Pakistan
    Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén

Ann-Marie Fagerström har frågat statsrådet Schori vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att de mänskliga rättigheterna, inklusive religionsfrihet och yttrandefrihet skall respekteras i Pakistan. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Inledningsvis vill jag erinra om att Sverige deltar aktivt i de möten om MR-frågor som äger rum i olika multilaterala fora. FN har en central roll när det gäller normbildningen och den globala uppföljningen av att länder respekterar folkrättsliga regler, inklusive fastlagda principer vad gäller de mänskliga rättigheterna. Regeringen tar vidare upp MR-frågor i en bilateral dialog med olika länder samt betonar dessa frågors betydelse inom ramen för såväl multilaterala som bilaterala biståndsinsatser.

Det finns också ett starkt engagemang för MR-frågor i det svenska samhället, vilket avspeglas i det omfattande arbete, oftast på frivillig grund, som utförs i Sverige och utomlands av folkrörelser och enskilda organisationer.

I ett frågesvar i riksdagen om de mänskliga rättigheterna i Pakistan den 2 maj 1996 konstaterade jag att ansatser då gjordes från den pakistanska regeringens sida för att uppmärksamma och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

Av flera rapporter till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, bl.a. i en rapport av FN:s rapportör om tortyr som förra året besökte Pakistan, framgår att situationen är bristfällig i flera avseenden.

Rapporter visar också att pakistansk lag och praxis inte i tillräcklig utsträckning skyddar religiösa minoriteter. Speciellt anges att personer som tillhör Ahmadiya-rörelsen utsätts för trakasserier och förföljelse. Kritik riktas även mot hädelselagstiftningen, som främst används mot Ahmadiya-rörelsens medlemmar och kristna. De mycket stränga straffpåföljderna står ej i proportion till de handlingar de åklagade dömts för.

Det är helt oacceptabelt att människor riskerar straff på grund av sin religiösa övertygelse. Tankefrihet och religionsfrihet tillhör de grundläggande fri- och rättigheterna.

Jag utgår från att Pakistans regering noga studerar den kritik som framförs i olika FN-rapporter, och vidtar adekvata åtgärder för att följa upp de konkreta förslag om förbättringar som lämnas i dessa. Jag skulle varmt välkomna om Pakistan, som anslutit sig till flera konventioner om mänskliga rättigheter, även ansluter sig till FN:s konventioner om ekonomiska, sociala och kulturella respektive om medborgerliga och politiska rättigheter.

Den svenska regeringen avser att på olika sätt fortsätta sitt engagemang i olika MR-frågor och därvid söka medverka till en positiv utveckling inom detta område, inklusive genom att söka medverka till en ökad respekt för yttrande- och religionsfrihet.

I Pakistan ger vi bl.a. stöd till utbildningsinsatser som genomförs i samverkan mellan svenska och pakistanska organisationer. Sida stöder sedan 1993 den ledande PR-organisationen, Human Rights Commission of Pakistan, för upprättandet av ett "Center for Democratic Education". Svenska Rädda Barnen är verksamma i Pakistan och samarbetar med flera pakistanska MR-organisationer. Sverige har vidare sedan 1991 årligen finansierat deltagandet för jurister från pakistan i Raoul Wallenberg Institutets utbildning om mänskliga rättigheter för att motverka olika former av diskriminering.

Det är min förhoppning att Sverige, tillsammans med FN och det internationella samfundet, bl.a. genom en rättfram dialog med pakistanska regeringsföreträdare i olika fora skall kunna bidra till en ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter för att därigenom främja en hållbar, stabil och god demokratisk utveckling i Pakistan.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.