mänskliga rättigheter i Östtimor
Skriftlig fråga 1997/98:354 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-01-23
- Anmäld
- 1998-01-26
- Besvarad
- 1998-01-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Den 14 november 1997 utbröt tumult vid universitetet i Dili i Östtimor. Soldater började skjuta rakt in bland studenter, när de hade en manifestation till minnet av St Cruz-massakern den 12 november sex år tidigare. Då dödades hundratals unga vid St Cruz-kyrkogården. Det var en fredlig manifestation, där man tände lika många ljus som de saknade offren från massakern.
Någon utredning har inte gjorts, trots att sådan utlovats av det internationella samfundet, efter massakern 1991. I stället har våldet trappats upp mot det östtimoresiska folket, speciellt efter att biskop Belo och José Ramos Horta fick Nobels fredspris 1996.
Indonesien har sänt soldater till ön, vilka har till uppgift att tysta folket. Ojämlikheten är påtaglig. De fattiga hålls nere. Endast inflyttade som t.ex. javaneser och kineser har möjlighet att bedriva affärsrörelser.
Vid händelsen den 14 november skadades sex personer allvarligt. En fick en kula i ögat. Sex personer fördes bort och är ännu inte frigivna och universitetet stängdes. Det har inte öppnats igen. Ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det strukturella våldet mot folket är vardag. Det förekommer ständiga övergrepp, även fall av våldtäkt har inrapporterats. I dagarna har en jurist från Östtimor besökt Sverige och vittnat om detta. Han var även närvarande den 14 november och kan intyga sanningen i uppgifterna ovan.
Min fråga till utrikesministern är:
Vad avser ministern göra på det internationella planet för att införa de mänskliga rättigheterna i Östtimor och därmed återge dem rätten att studera vid sitt universitet?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:354 besvarad av , ()
- Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Eva Goës har med hänvisning till oroligheterna i Dili i november 1997 frågat mig vad jag tänker göra för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor, och för att återge studenterna i Dili rätten att studera vid sitt universitet.
Låt mig först instämma med Eva Goës i att situationen för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor är långt ifrån tillfredsställande. Under hela 1997 - i synnerhet i samband med parlamentsvalen i maj - ägde en rad våldshandlingar rum. Medier har vid flera tillfällen rapporterat om civila offer orsakade av den indonesiska militären. Uppgifter har också förekommit om att östtimoresiska motståndsgrupper förorsakat civila offer. Oroligheterna vid universitetet i Dili den 14 november, som Eva Goës hänvisar till, illustrerar det spända förhållandet mellan östtimoreserna och de indonesiska myndigheterna. Studenternas agerande mot säkerhetsstyrkornas närvaro i samband med en minnesstund över Santa Cruz-massakern 1991 ledde till en våldsam militär överreaktion. Universitetet i Dili stängdes därefter, men öppnades åter den 5 januari. Fortsatt hålls, enligt Internationella rödakorskommittén, sex studenter av polisen.
Även inom Indonesien har kritik riktats mot säkerhetsstyrkornas agerande. Den nationella MR-kommissionen KomnasHam, konstaterade i en rapport efter oroligheterna att händelserna den 14 november innebar övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och påtalade bl.a. disciplinproblem inom säkerhetsstyrkorna.
Oroligheterna i Dili visar ånyo på den otillfredsställande situationen i Östra Timor, och understryker vikten av en rättvis lösning av konflikten som fullt ut respekterar det östtimoresiska folkets rättigheter.
Sverige har gemensamt med övriga EU-länder också till de indonesiska myndigheterna påtalat dessa senaste uppenbara överträdelser av de mänskliga rättigheterna i Östra Timor.
Den svenska regeringen ger också sitt fulla stöd till de samtal om Östra Timors framtid som leds av FN:s generalsekreterare. Av allt att döma löper denna process, som av de inblandade parterna ses som den mest hoppingivande, för närvarande i positiva banor. Det är dock ännu för tidigt att se några tydliga konturer av en fredlig lösning som kan accepteras av alla parter.
Sverige agerar också internationellt, främst genom olika FN-forum där vi tillsammans med övriga EU-länder verkar för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna på Östra Timor. Vi stöder också den östtimoresiska befolkningen genom bistånd till organisationer verksamma i Östra Timor, såsom Internationella rödakorskommittén, FN:s barnfond (Unicef) och Svenska Caritas.
Jag kan försäkra Eva Goës att den svenska regeringen tillsammans med övriga EU-länder även fortsättningsvis noggrant kommer att följa och uppmärksamma situationen för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.