mammografi
Skriftlig fråga 2000/01:1332 av Gerdin, Viviann (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-06-05
- Anmäld
- 2001-06-12
- Besvarad
- 2001-06-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:1332
av Viviann Gerdin (c) till socialminister Lars Engqvist om mammografiEnligt en undersökning har det fastställts att dödligheten i bröstcancer nästan halverats med mammografi. Orsakerna till detta är att kvinnor har erbjudits mammografi och att cancern därigenom har upptäckts på ett tidigt stadium. Över 6 000 fall av bröstcancer upptäcktes 1998, vilket gör bröstcancern till den vanligaste cancerformen i Sverige. Det är därför av stor vikt att kvinnor, speciellt över 40 år, kan erbjudas denna undersökning runtom i landet. Av alla bröstcancerfall som upptäcks hos kvinnor är det enligt uppgifter kvinnor över 40 år som är mest utsatta. Hela 95 % av bröstcancerfallen återfinns hos kvinnor över 40 år.
I en undersökning gjord under en längre tid i Dalarna och Östergötland har man klart påvisat att regelbunden mammografi och tidiga ingrepp räddar liv. Risken att dö i bröstcancer har minskat med 40 till 50 %. Jag vill även påpeka att Socialstyrelsen 1997 rekommenderade kvinnor mellan 40 och 75 år att regelbundet gå på mammografiundersökning.
Det är därför med stor oro jag noterar att mammografin på flera platser i landet är hotad av neddragningar. För att bröstcancer hos kvinnor tidigt ska kunna upptäckas behövs speciellt utbildad personal, vilken det råder akut brist på. Samtidigt pågår avvecklingsplaner av mammografiundersökningarna.
Med hänvisning till ovan vill jag fråga socialministern följande:
Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att antalet utbildad personal för mammografiverksamheten ska öka?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1332 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 13 juni
Svar på fråga 2000/01:1332 om mammografi
Socialminister Lars Engqvist
Viviann Gerdin har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att antalet utbildad personal för mammografiverksamheten ska öka.
Målet för hälsoundersökningar med mammografi är att hitta bröstcancer hos symtomfria kvinnor så tidigt att prognosen kan förbättras. Utgångspunkten för verksamheten är Socialstyrelsens allmänna råd om screening med mammografi (SOSFS 1997:27M). Enligt Socialstyrelsen finns det inte något skäl att ändra rekommendationerna om hälsoundersökning med mammografi utifrån nuvarande kunskapsläge.
Ansvaret för screening med mammografi åvilar sjukvårdshuvudmännen och likaså ansvaret för personalförsörjningen. Utbildningssystemet spelar givetvis också en mycket viktig roll och det är en uppgift för staten att se till att det utbildas personal i tillräcklig omfattning. Regeringen ser också att en snabb utbyggnad av t.ex. sjuksköterskeutbildningen är av avgörande betydelse för hälso- och sjukvården.
Regeringen införde fr.o.m. den 1 juni 2001 en examen för röntgensjuksköterskor i högskoleförordningen. Utbildningen för yrket sker genom en ny direktutbildning om 120 poäng. Utbildningen leder till legitimation som röntgensjuksköterska. Det har rått oklarheter om utbildningen och jag bedömer att det genom att den nya examen nu inrättats blir en tydligare utbildning vilket kan leda till att fler kommer att utbildas för yrket. Regeringens förslag om att staten fr.o.m. den 1 januari 2002 ska ta över huvudmannaskapet för landstingens vårdhögskoleutbildningar underlättar också en snabb utbyggnad genom att vårdområdet tillförs nya permanenta utbildningsplatser.
När det gäller tillgången till läkare så vill jag nämna att läkarutbildningen nu byggs ut med ca 200 platser vilket på sikt kommer att förbättra möjligheterna att rekrytera läkare inom olika områden.
År 1997 rapporterades att samtliga landsting infört mammografiundersökningar. Jag utgår från att landstingen också fortsätter att ta sitt ansvar för en verksamhet som de allra flesta kvinnor uppfattar som en trygghet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

