Lusaka-avtalet

Skriftlig fråga 1999/2000:507 av Hägg, Carina (s)

den 4 februari

Fråga 1999/2000:507

av Carina Hägg (s) till utrikesminister Anna Lindh om Lusaka-avtalet

Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo, DRK, utbröt i augusti 1998, orsakad av rebelluppror i landets östra delar mot den sittande presidenten Kabila. Denna först begränsade, men väpnade konflikt, har utvecklats till något mycket större och för Afrikas befolkning långt hotfullare. Jag har nyligen kommit hem från ett besök i Uganda och Zambia och där mött frågor kring konflikten. Vid möten med politiker i såväl Uganda som i Zambias huvudstad Lusaka var det naturligt att tala om det viktiga Lusaka-avtalet och hur man går vidare i den fortsatta processen. Trots det stöd som uttalats så finns det en oro för utvecklingen framöver. Det har, samtidigt med min resa, ägnats en vecka i FN åt kriget i Kongo-Kinshasa. FN:s generalsekreterare Kofi Annan sade till de gästande berörda statscheferna att de hade en unik möjlighet att bevisa att de följer fredsöverenskommelsen som de undertecknade i Lusaka den 19 juli 1999. Avtalet har undertecknats av så gott som samtliga inblandade stater, DRK, Namibia, Angola, Ruwanda och Uganda. I ett senare skede även av två rivaliserande kongolesiska rebellrörelser. Men ledaren för rebellerna i Kongos befrielserörelse, Jean-Pierre Bemba har samtidigt gett uttryck för en kritisk hållning. Burundi är ett land som är berört men som inte ingår i själva Lusaka-avtalet. Betydelsefullt nog har också steg börjat kunna tas för avtalets genomförande. Insatser om 500 FN-observatörer till Monuc och 5 000 soldater har angetts och kritiserats som otillräckliga.

Min fråga till statsrådet Anna Lindh är om svenska initiativ tagits i år i syfte att stödja uppföljningen av Lusaka-avtalet.