Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lusaka-avtalet

Skriftlig fråga 1999/2000:507 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-02-04
Besvarad
2000-02-11
Anmäld
2000-02-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 februari

Fråga 1999/2000:507

 av Carina Hägg (s) till utrikesminister Anna Lindh om Lusaka-avtalet

Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo, DRK, utbröt i augusti 1998, orsakad av rebelluppror i landets östra delar mot den sittande presidenten Kabila. Denna först begränsade, men väpnade konflikt, har utvecklats till något mycket större och för Afrikas befolkning långt hotfullare. Jag har nyligen kommit hem från ett besök i Uganda och Zambia och där mött frågor kring konflikten. Vid möten med politiker i såväl Uganda som i Zambias huvudstad Lusaka var det naturligt att tala om det viktiga Lusaka-avtalet och hur man går vidare i den fortsatta processen. Trots det stöd som uttalats så finns det en oro för utvecklingen framöver. Det har, samtidigt med min resa, ägnats en vecka i FN åt kriget i Kongo-Kinshasa. FN:s generalsekreterare Kofi Annan sade till de gästande berörda statscheferna att de hade en unik möjlighet att bevisa att de följer fredsöverenskommelsen som de undertecknade i Lusaka den 19 juli 1999. Avtalet har undertecknats av så gott som samtliga inblandade stater, DRK, Namibia, Angola, Ruwanda och Uganda. I ett senare skede även av två rivaliserande kongolesiska rebellrörelser. Men ledaren för rebellerna i Kongos befrielserörelse, Jean-Pierre Bemba har samtidigt gett uttryck för en kritisk hållning. Burundi är ett land som är berört men som inte ingår i själva Lusaka-avtalet. Betydelsefullt nog har också steg börjat kunna tas för avtalets genomförande. Insatser om 500 FN-observatörer till Monuc och 5 000 soldater har angetts och kritiserats som otillräckliga.

Min fråga till statsrådet Anna Lindh är om svenska initiativ tagits i år i syfte att stödja uppföljningen av Lusaka-avtalet.

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:507 besvarad av utrikesminister Anna Lindh

den 11 februari

Svar på fråga 1999/2000:507 om Lusaka-avtalet

Utrikesminister Anna Lindh

Carina Hägg har frågat mig om svenska initiativ tagits i år i syfte att stödja uppföljningen av Lusaka-avtalet.

I Demokratiska Republiken Kongo utspelar sig Afrikas mest komplicerade konflikt. Den involverar militärt sex stater, tre rebellrörelser och flera väpnade miliser. De angränsande länderna påverkas, liksom DRK, också i varierande grad av det enorma mänskliga lidande konflikten medfört, inte minst för de miljoner flyktingar som tvingats lämnas sina hem.

Lusaka-avtalet som efter intensiv afrikansk medling slöts förra sommaren föreskriver, förutom eldupphör, ett antal steg mot en normalisering av förhållandena i DRK, och i förlängningen hela regionen. Bland de viktigaste stegen kan nämnas utplacering av en observatörsstyrka från FN, följt av en fredsbevarande insats. Genomförandet av en s.k. nationell dialog är också en central del i avtalet. Den syftar till att ge DRK en ny politisk ordning och ska leda fram till demokratiska val. Men genomförandet av Lusaka-avtalet lämnar förvisso hittills mycket i övrigt att önska. Det återstår t.ex. ännu att etablera ett fullständigt eldupphör.

Sverige har nära följt utvecklingen av krisen i DRK och stöder genomförandet av Lusaka-avtalet. Regeringen beslutade redan i höstas att bidra till FN:s internationella observatörsstyrka med två personer. Ytterligare sju kan bli aktuella när styrkan utvidgas. Därtill ger Sverige ett finansiellt bidrag till den afrikanska enhetsorganisationen OAU för den militära övervakningskommission som bildades direkt efter avtalets undertecknande.

Inom ramen för EU-samarbetet har Sverige också medverkat till ett beslut om att stödja övervakningskommissionens verksamhet med 1,2 miljoner euro.

I ett försök att häva dödläget samlade FN:s säkerhetsråd i januari de stridande parterna till en öppen debatt i New York. En resolution är nu under beredning i syfte att snabbt placera ut ytterligare 500 observatörer, tillsammans med en fredsbevarande trupp om inledningsvis 5 000 man. I samband med debatten fick också den av OAU utsedde medlaren i den nationella dialogen, Botswanas f.d. president Quett Masire, tillfälle att presentera sitt arbete och lägga fram ett budgetförslag. Regeringen beslutar inom kort om ett finansiellt bidrag för att möjliggöra för Masire att snabbt inleda detta komplicerade men ytterst angelägna uppdrag.

Sverige kommer även fortsättningsvis att noggrant följa utvecklingen i Stora sjö-regionen och på olika sätt verka för en fredlig lösning och ett fortsatt genomförande av Lusaka-avtalet.

Samtidigt som det internationella samfundet bör göra sitt yttersta för att bistå, så är det i hög grad de inblandade parternas egna vilja och beredskap till kompromisser som blir avgörande för att nå bestående fred, säkerhet och utveckling i regionen. Häri vilar ett särskilt tungt ansvar på ledarna för alla stridande parter. Sverige, och övriga EU, stöder tanken på en regional konferens för fred, demokrati och utveckling i denna del av Afrika.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.