löneskillnaderna mellan kvinnor och män
Skriftlig fråga 2000/01:1698 av Feltzing, Barbro (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-09-17
- Anmäld
- 2001-09-18
- Besvarad
- 2001-09-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 september
Fråga 2000/01:1698
av Barbro Feltzing (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om löneskillnaderna mellan kvinnor och mänYtterligare ett mål om jämställda löner och därmed lönediskriminering har avgjorts i Arbetsdomstolen till kvinnans nackdel och mot vad JämO anser är rimligt. Jämställdhetslagen har nyligen skärpts på detta område och kan nu räknas till ett av världens starkaste lagar vad gäller lönediskriminering. AD är en partssammansatt domstol, vilket hitintills visat sig i att det närmast är omöjligt att få bifall i ett lönediskrimineringsmål. Lönediskrimineringsfrågor bör kanske övervägas att avgöras i en allmän domstol i stället. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar nu.
Min fråga till jämställdhetsminister Margareta Winberg är hur ministern avser att agera för att jämställdhetslagens intentioner ska kunna följas upp i praktiken, så att löneskillnaderna minskar mellan kvinnor och män.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1698 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
Svar på fråga 2000/01:1698 om löneskillnaderna mellan kvinnor och män
Jordbruksminister Margareta Winberg
Barbro Feltzing har frågat mig hur jag avser att agera för att jämställdhetslagens intentioner ska kunna följas upp i praktiken, så att löneskillnaderna minskar mellan kvinnor och män.
Jämställdhetslagen (förtydligad och skärpt från årsskiftet 2001) föreskriver att varje arbetsgivare med tio eller fler anställda ska kartlägga och analysera
- bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas på arbetsplatsen
- löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika och likvärdigt arbete.
Resultatet av kartläggningen och analysen ska dokumenteras i en handlingsplan för jämställda löner. Av analysen ska det framgå om löneskillnaderna beror på könsdiskriminering, samt om så är fallet, vad det kommer att kosta att rätta till dem och när det ska göras. Arbetsgivaren har tre år på sig att rätta till dem.
Kartläggningsarbetet och jämställdhetsanalysen ska göras i samverkan med de fackliga organisationerna som alltså har ett medansvar för att se till att de osakliga löneskillnaderna rättas till. Syftet med lagen är att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
I Kanada har man haft en lagstiftning liknande den svenska i tio år. Där fick arbetsgivarna tio år på sig att rätta till könsdiskriminerande löneskillnader. I dag kan man konstatera att löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Kanada har minskat med ca 25 % jämfört med den tidpunkt när lagen infördes (från 40 till ca 30 %). Human Rights Tribunal har under denna tid avgjort ett flertal tvister till de klagande kvinnornas fördel, bl.a. ett stort mål som berörde en kvarts miljon statligt anställda kvinnor.
Enligt SCB (år 1999) är kvinnors lön i genomsnitt 83 % av mäns löner, en siffra som varit ganska konstant sedan 1992. År 2000 var löneskillnaderna mellan kvinnor och män bland industriarbetare 9 % , industritjänstemän 21 %, statsanställda 15 %, primärkommunanställda 9 % och bland landstingsanställda 29 %. Enligt Löneskillnadsutredningen kan den osakliga löneskillnaden uppskattas till 2@8 % när det gäller lika arbete (beroende på vilken sektor av arbetsmarknaden man avser). Löneskillnader vid likvärdigt arbete har ingen kunnat direkt ange i procenttal.
Jämställdhetsombudsmannen arbetar med att sprida information om de skärpta bestämmelserna i lagen, till offentliga och privata arbetsgivare. I samarbete med länsstyrelserna anordnas regionalt och lokalt i hela landet utbildningsdagar om nyheterna i jämställdhetslagen, lönekartläggning och jämställdhetsanalys. Olika fackliga organisationer efterfrågar utbildning för sina lokala förtroendemän.
Utbildningsmaterial av olika slag för både stora och små arbetsplatser finns att hämta från JämO:s hemsida. Anvisningar, råd och tips finns i planpärmar, handböcker, rapporter och temablad. Dessutom finns tjänstemän på myndigheten alltid tillgängliga via e-post och telefon.
JämO har i dag ett tillsynsansvar när det gäller hur arbetsgivarna följer jämställdhetslagen genom jämställdhetsplaner och handlingsplaner för jämställda löner. En utredning (Ds 2001:37) har nyligen föreslagit att lägga ett tillsynsansvar även på länsstyrelserna. Förslaget är för närvarande på remiss.
Jag har konstaterat det förut och upprepar det nu; regeringen har begränsade möjligheter att påverka löneutvecklingen. De verktyg som skulle kunna användas är lagstiftning om minimilöner eller ett statligt ingripande i lönepolitiken, vilka inte är förenliga med den tradition som finns. Regeringen har i stället valt en annan lösning, att förbättra jämställdhetslagen.
Riksdagen antog den 18 oktober 2000 regeringens förslag till skärpt jämställdhetslag. Regeringens avsikt var att därigenom ge redskap åt arbetsmarknadens parter som gör det möjligt för dem att ta itu med löneskillnaderna på ett mer effektivt sätt. Effekterna av denna skärpning kommer att kunna bedömas först då lagen varit i kraft ett par år. Det är i första hand arbetsmarknadens parter som har huvudansvaret för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.