Lönesättning i offentlig sektor och statlig verksamhet
Skriftlig fråga 1995/96:179 av Björn Samuelson (v)
Klar
Händelser
- Inlämnad
- 1996-01-03
- Besvarad
- 1996-01-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 3 januari
Fråga 1995/96:179 av Björn Samuelson (v) till statsrådet Jan Nygren
om lönesättning i offentlig sektor och statlig verksamhet
Lönerna för direktörer i den privata sektorn ökar fortgående. Löne-
sättningen för chefer i den offentliga sektorn och inom de statliga verk-
samheterna ökar också, det ser vi exempel på i massmedier nästan
dagligen. Nu senast genom Åke Hallmans löneförmåner inom Apo-
teksbolagets styrelse.
Staten bör, som arbetsgivare, gå före som normgivare när det gäller
etik, moral och värderingar. Staten bör kunna finna former för löne-
sättningen när det gäller de högst betalda inom de statliga verksamhe-
terna. Ingen bör kunna ha högre lön än en statsminister eller en talman.
Till löner kommer fallskärmsavtal och vidlyftiga pensionsavtal. Det
måste vara någon måtta på lönesättningen inom de statliga verksamhe-
terna! Någon form av lönenorm borde kunna införas när staten är ar-
betsgivare.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till
statsrådet:
Avser statsrådet och regeringen att vidta åtgärder för att komma åt
problemen med de i mångas ögon orimliga lönesättningarna där staten
är arbetsgivare?
Meddelande om svar på fråga 1995/96:179
Beträffande fråga 1995/96:179 av Björn Samuelson om lönesätt-
ning i offentlig sektor och statlig verksamhet får jag meddela att jag
inte kan besvara denna inom 14 dagar efter det frågan ställts. Jag kom-
mer att besvara frågan under veckan 22-26 januari 1996
Stockholm den 15 januari 1996
Jan Nygren
Svar på skriftlig fråga 1995/96:179 besvarad av Statsrådet Jan Nygren
den 26 januari
Svar på fråga 1995/96:179
Statsrådet Jan Nygren
Björn Samuelson har frågat mig om jag och regeringen avser att
vidta åtgärder för att komma åt problemen med, de i mångas ögon
orimliga lönesättningarna, där staten är arbetsgivare.
Cheferna inom statlig verksamhet kan delas upp i två grupper.
Den ena gruppen är chefer för myndigheter som lyder direkt under
regeringen, t.ex. generaldirektörer och landshövdingar. Deras löner
beslutas av regeringen. Lönesättningen styrs av verksamhetsintresset.
Lönerna är individuella och bestäms utifrån de krav som ställs på inne-
havaren, dennes kvalifikationer och erfarenhet. Dessa riktlinjer har
lagts fast i riksdagens s.k. verksledningsbeslut år 1987. Lönerna för
flertalet verkschefer ligger på en nivå som jämfört med den privata
sektorn är förhållandevis måttlig.
Den andra gruppen är chefer i företagsledande och därmed jämför-
lig ställning i företag som är helägda av staten. Som bekant bestäms
deras anställningsvillkor av respektive styrelse enligt reglerna i aktiebo-
lagslagen. Regeringen har alltså inget direkt inflytande över lönesätt-
ningen för dessa.
Den dåvarande regeringen utfärdade dock den 3 februari 1994 rikt-
linjer rörande anställningsvillkor för denna grupp. Riktlinjerna innebär
bl.a. följande. Lönen skall bestämmas på sedvanligt sätt och med beak-
tande av avsaknaden av anställningstrygghet. Avgångsvederlag skall
inte betalas ut för längre tid än 24 månader och skall avräknas mot
andra arbetsinkomster.
Regeringen kan därutöver utöva ett visst inflytande genom att se till
att på bolagsstämma en kompetent styrelse väljs.
Björn Samuelson har i sin fråga berört Åke Hallmans löneförmåner
som VD för Apoteksbolaget. Jag vill med anledning därav nämna att
socialminister Ingela Thalén tagit initiativ till att låta en oberoende
jurist granska om förändringarna i avtalet låg i linje med den dåvarande
regeringens direktiv om omförhandlingar av avgångsvillkoren.
Inom regeringskansliet pågår också en översyn av ägarstyrningen av
statliga bolag vari ingår även denna typ av frågor.
Mot bakgrund av redovisningen ovan anser jag därför att några yt-
terligare åtgärder för närvarande inte behöver vidtas.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.