Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lönediskriminering i statlig sektor

Skriftlig fråga 2000/01:449 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-12-14
Besvarad
2000-12-22
Anmäld
2001-01-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 december

Fråga 2000/01:449

 av Ulla Hoffmann (v) till finansminister Bosse Ringholm om lönediskriminering i statlig sektor

SCB publicerade nyligen lönestatistik för 1999. Den visar att den genomsnittlige mannen tjänar ca 120 % av kvinnors löner. I och för sig kan det finnas naturliga förklaringar till denna stora skillnad. Män arbetar mer sällan deltid än kvinnor, män är oftare chefer än kvinnor vilket kan vara två anledningar till varför män tjänar så pass mycket mer än kvinnor. Sedan 1996 har SCB tagit fram s.k. standardvägd statistik där bl.a. skillnader i arbetstid och utbildning rensats bort. Därigenom kan man få fram statistik på hur pass mycket mer män tjänar på grund av sitt kön. Statistiken visar att löneskillnaden på grund av kön är som störst inom den privata sektorn och som lägst i kommunerna. Tyvärr visar SCB:s statistik också att den statliga sektorn inte ligger så långt ifrån den privata sektorn och att löneskillnaderna på grund av kön ökar inom staten. 1996 tjänade kvinnor i statlig förvaltning 93 % av männens löner och 1998 var kvinnornas andel 92 %. SCB kan inte finna någon annan förklaring än att kvinnokön ger lägre lön @ eller att manskön ger högre lön. Med tanke på att löneskillnaderna inom staten ökar, kan jag inte se någon annan väg än att staten som arbetsgivare måste göra en handlingsplan för hur man ska komma till rätta med att staten fortfarande bryter mot det mest fundamentala av alla jämställdhetskrav @ nämligen att betala lika lön för lika och likvärdigt arbete.

Min fråga till finansminister Ringholm är:

Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt att vidta för att löneskillnaderna på grund av kön inom statlig förvaltning ska minska för att helt försvinna?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:449 besvarad av finansminister Bosse Ringholm

den 22 december

Svar på fråga 2000/01:449 om lönediskriminering i statlig sektor

Finansminister Bosse Ringholm

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att löneskillnaderna på grund av kön inom statsförvaltningen ska minska för att helt försvinna.

I sin fråga hänvisar Ulla Hoffmann till den statistik som SCB sedan 1996 redovisar för att belysa löneskillnader mellan könen. För det statliga avtalsområdet tillhandahåller emellertid Arbetsgivarverket mer detaljerad och precis statistik. Arbetsgivarverkets statistik visar att förhållandena inom staten är mer positiva än vad som är möjligt att utläsa ur SCB:s statistik.

Regeringen lämnar årligen en redogörelse baserad på Arbetsgivarverkets statistik avseende dessa förhållanden till riksdagen. Detta skedde senast i Årsredovisning för staten 1999 (skr. 1999/2000:150, s. 109@117) varför jag här endast kort sammanfattar vad statistiken visar.

Mot slutet av 1999 motsvarade de statsanställda kvinnornas löneandelar 87 % av männens lön. Förklaringarna till denna löneskillnad är flera. Att de statsanställda männen i genomsnitt har högre utbildning och oftare innehar högre befattningar är två viktiga faktorer i detta sammanhang. Vid jämförelser där hänsyn tas till likartade arbetsuppgifter ökar kvinnornas löneandel till 96 % av männens lön. De resterande 4 procenten kan dock inte förklaras med stöd av Arbetsgivarverkets statistik.

Mellan åren 1998 och 1999 fick de statsanställda kvinnorna i genomsnitt större löneökningar än männen vilket medförde att kvinnornas löneandel ökade med 1 procentenhet under perioden.

Vi kan därför konstatera att även om förhållandena inom det statliga avtalsområdet inte är helt tillfredsställande så är de inte heller så nedslående som de kan framstå i SCB:s översiktliga statistik. Det finns dessutom tydliga indikationer på att utvecklingen går i rätt riktning.

Detta beror delvis på de åtgärder som regeringen under senare år har vidtagit för att eliminera de osakliga löneskillnaderna inom staten. Ett exempel på en sådan åtgärd är att regeringen sedan 1998 ålägger varje myndighet att redovisa vilket arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osakliga löneskillnader och vilka åtgärder som vidtas för att män och kvinnor ska få lika möjligheter till utveckling och befordran (regeringsbeslut den 19 november 1998 nr 13 och regeringsbeslut den 16 september 1999 nr 3).

I redovisningarna för 1999 uppgav drygt hälften av samtliga myndigheter att de mot bakgrund av sina regelbundna kartläggningar av löneskillnader mellan könen vidtar aktiva åtgärder för att eliminera osakligheter. Drygt 40 % av myndigheterna uppger också att de vidtar aktiva åtgärder för att män och kvinnor ska få samma möjlighet till utveckling och befordran. Bland de större myndigheterna, med mer än 50 anställda, uppger 63 % att de vidtar åtgärder för att eliminera osakliga löneskillnader och hälften att de vidtar åtgärder för att män och kvinnor ska få samma möjlighet till utveckling och befordran.

Detta är emellertid inte bara en angelägen fråga för det statliga avtalsområdet utan för hela arbetsmarknaden. Regeringen har därför nyligen initierat en skärpning av jämställdhetslagen i syfte att komma till rätta med de osakliga löneskillnaderna.

Regeringen prioriterar således redan i dag frågan om eliminering av osakliga löneskillnader, såväl inom det statliga avtalsområdet som på arbetsmarknaden i dess helhet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.