Lokaliseringsprincipen inom bredbandsutbyggnad
Skriftlig fråga 2019/20:475 av Anders Hansson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-11-22
- Överlämnad
- 2019-11-25
- Anmäld
- 2019-11-26
- Svarsdatum
- 2019-12-04
- Besvarad
- 2019-12-04
- Sista svarsdatum
- 2019-12-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
De uppsatta målen för bredbandsutbyggnaden i enlighet med regeringens bredbandsstrategi, det vill säga att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund redan år 2020 kommer inte att nås. I dagsläget uppnås endast 81 procent. Utbyggnaden i städerna är framgångsrik, men på landsbygden är det svårare. Utbyggnaden på landsbygden uppgår till ringa 41 procents utbyggnad.
I åtskilliga kommuner återfinns så kallade stadsnät. Det är nät där oftast kommunerna själva gått in och betalat för bredbandsutbyggnaden och dess infrastruktur. Kommunerna äger infrastrukturen och upplåter åt olika bredbandsleverantörer att erbjuda sina tjänster i detta nät.
I samtal med Stadsnätsföreningen, som återfinns i över 200 kommuner, nämns att man arbetar aktivt för att fler kommuner på landsbygden ska satsa på fiberutbyggnad. I flera till ytan stora kommuner blir dock detta särdeles dyrt när hela kommunen ska täckas med fiber. Möjligheten till samverkan med grannkommuner torde då vara mycket lämpligt.
Tyvärr gör dagens lagstiftning det omöjligt för ett sådant samarbete inom bredbandsutbyggnaden. På grund av lokaliseringsprincipen får inte en kommun överlåta utbyggnaden av bredband i en del av kommunen till exempelvis närliggande kommun. Denna lagstiftning medverkar därmed aktivt till att utbyggnaden fördyras och eventuellt aldrig blir av. Enligt min mening bör en förändring av lagen ske i syfte att möjliggöra samverkan mellan kommuner även på detta område.
Min fråga till statsrådet Anders Ygeman är på grund av det ovannämnda:
Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för en förändring av lokaliseringsprincipen i syfte att undanröja detta hinder?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:475 besvarad av Statsrådet Anders Ygeman (S)
I2019/03127/D
Infrastrukturdepartementet
Energi- och digitaliseringsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:475 av Anders Hansson (M)
Lokaliseringsprincipen inom bredbandsutbyggnad
Anders Hansson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för en förändring av lokaliseringsprincipen i syfte att undanröja denna som ett hinder mot bredbandsutbyggnad.
Regeringen har ambitiösa målsättningar för bredbandsutbyggnaden vilket följer av bredbandsstrategin och Januariavtalet. Utbyggnaden av bredband fortgår i Sverige och utgångspunkten är att målet att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s ska nås så snart som möjligt. Regeringen fortsätter även arbeta för att nå målet att 98 procent senast år 2025 bör ha tillgång till bredband om minst 1 Gbit/s i hemmet och på arbetet. Post- och telestyrelsens (PTS) senaste kartläggning visar att ca 81 procent av alla hushåll och företag i Sverige hade tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s den 1 oktober 2018. Det är en ökning med ca 4,2 procentenheter från samma tidpunkt året innan. Utanför tätort och småort är ökningstakten högre än i landet totalt.
För att bredbandmålen ska nås krävs insatser från både privata och offentliga aktörer. Regeringen kommer därför att verka för att den positiva utvecklingen för bredbandsutbyggnad fortsätter och fokuserar på aktiviteter inom de områden som bredbandsstrategin pekar ut.
Enligt PTS rapport om uppföljning av regeringens bredbandsstrategi 2019 uppgick de sammanlagda investeringarna i bredbandsinfrastruktur (fasta nät) till ca 10,88 miljarder kronor under 2018, varav stadsnätens andel i dessa investeringar var ca 42 procent, ca 4,56 miljarder kronor. De allra flesta stadsnät är kommunägda, men det finns även privatägda aktörer liksom en kombination av privat- och offentligt ägda stadsnät.
Som komplement till de stora investeringar som görs av marknadens aktörer har regeringen satsat ca 4,45 miljarder kronor i stöd till bredbandsutbyggnad i gles- och landsbygd inom ramen för landsbygdsprogrammet 2014–2020. Utöver det har regeringen även möjliggjort bredbandssatsningar på ca 1,2 miljarder kronor inom ramen för regionalfondsprogrammen i de norra delarna av landet. Till och med år 2020 satsar regeringen också årligen 21 miljoner kronor på regionala bredbandskoordinatorer som ett sätt att främja och underlätta utbyggnaden för både offentliga och privata aktörer.
Därtill föreslår regeringen i prop. 2019/20:1 (budgetpropositionen 2020) en satsning om totalt 650 miljoner kronor 2020–2022 på stöd för bredbandsutbyggnad. Regeringen har uppdragit åt PTS att under 2019 konkretisera hur framtida stödinsatser på bredbandsområdet skulle kunna utformas på ett effektivt sätt (I2019/01961/D och I2019/01884/SVS). PTS ska rapportera uppdraget till regeringen i mitten av januari 2020.
Sveriges kommuner har flera viktiga roller i arbetet med att nå bredbandsmålen. Regering och riksdag har även möjliggjort att kommuner, sedan den 1 juli 2018, har en generell möjlighet till avtalssamverkan. På bredbandsområdet innebär detta bl.a. en möjlighet för kommuner att inom ramen för den allmänna kompetensen avtala med varandra i frågor om sådan bredbandsverksamhet som bedöms vara kompetensenlig oaktat lokaliseringsprincipen. Sveriges Kommuner och Landsting (numera Sveriges Kommuner och Regioner) har även i början av november till regeringen lämnat en hemställan om undantag från lokaliseringsprincipen för kommunal bredbandsverksamhet (I2019/02924/D). Hemställan analyseras av regeringskansliet. Jag kan i dagsläget inte uttala mig om eventuella beslut till följd av denna hemställan, men jag är öppen för att se över om det finns behov av ytterligare åtgärder i syfte att främja möjligheten att nå bredbandsmålen.
Stockholm den 2 december 2019
Anders Ygeman
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.