lokalisering av statliga verk och myndigheter
Skriftlig fråga 2001/02:837 av Ångström, Yvonne (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-04
- Anmäld
- 2002-03-12
- Besvarad
- 2002-03-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:837
av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet Ulrica Messing om lokalisering av statliga verk och myndigheterDet finns i vårt land över 400 statliga verk och myndigheter. Ca 70 ligger utanför Stockholm och blott ca 10 i Norrland. Norrlandsförbundet har nyligen uppmärksammat detta förhållande, och jag har redan under höstens allmänna motionstid begärt en utredning om de samhälleliga konsekvenserna av koncentration av statliga verk och myndigheter till Stockholmsområdet. I tidigare lokaliseringsdiskussioner har klart uttalats att utlokalisering ska ske vid inrättande av nya verk, om inga större och avgörande invändningar finns. Det måste också vara möjligt att flytta ut redan befintliga verk och myndigheter. I samband med riksdagens beslut om den nya regionalpolitiken har enighet rått om att staten måste ta ett mycket stort ansvar för att hela Sverige ska hållas levande. Ett sätt är då att flytta statlig verksamhet eller etablera ny sådan till framför allt de glesa Norrlandslänen. I dag bor ca 13 % av Sveriges befolkning i Norrland, vi står för 18 % av BNP och ca 20 % av nettoexporten. Alltså bidrar Norrland kraftfullt till Sveriges försörjning.
En utflyttning av statlig verksamhet till Norrland skulle medföra nya arbetstillfällen och ökade skatteintäkter för denna del av landet.
Jag vill fråga statsrådet Messing:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att öka andelen statliga verk och myndigheter i Norrland?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:837 besvarad av statsrådet Ulrica Messing
den 13 mars
Svar på fråga 2001/02:837 om lokalisering av statliga verk och myndigheter
Statsrådet Ulrica Messing
Yvonne Ångström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att öka andelen statliga verk och myndigheter i Norrland.
Låt mig först säga att jag är bekymrad över den ojämna regionala utvecklingen i Sverige i dag. Det underströk jag på flera sätt i propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet som riksdagen nyligen ställt sig bakom. Den innebär att en ny regional utvecklingspolitik, med syfte att ta tillvara tillväxtmöjligheterna i alla delar av landet, ska vara utgångspunkten. Även fortsättningsvis vidtas inom ramen för denna politik också särskilda åtgärder för områden som har särskilda behov. Alla delar av Norrland omfattas av sådana åtgärder. I politiken ingår också anslag under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling. Tyvärr kan jag konstatera att Yvonne Ångström och hennes parti ville göra stora neddragningar inom detta utgiftsområde, 750 miljoner kronor för budgetåret 2002. En sådan neddragning hade betydligt försvårat genomförandet av den nya politiken.
Den nya regionala utvecklingspolitiken bygger främst på ett ökat lokalt och regionalt engagemang i alla delar av landet, samt en av regeringen understödd förbättrad sektorssamordning och större regionala hänsynstaganden inom olika politikområden. Lokalisering av statliga myndigheter är i detta större sammanhang en liten fråga, men inte desto mindre naturligtvis viktig.
Riksdagen har vid en rad tillfällen uttalat sig om allmänna principer för såväl om- som nylokalisering av statlig verksamhet. De innebär bl.a. att varje beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet, eller lokalisering av nya myndigheter, bör föregås av noggranna överväganden om möjligheten att i första hand placera dem i länscentrum eller i vissa andra orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden. Alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En utgångspunkt ska dock vara att myndigheterna även efter en sådan lokalisering ska kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. De möjligheter som står till buds för att åstadkomma en bättre regional balans måste så långt möjligt tas till vara.
Överväganden inför ny- eller omlokalisering av statliga myndigheter sker oftast genom offentliga utredningar. Som riktlinjer för dessa utredningar har regeringen i kommittéförordningen föreskrivit att, om förslagen i ett betänkande har betydelse för sysselsättning och offentlig service i landet, ska konsekvenserna av förslagen anges i betänkandet.
I den av Regeringskansliet utgivna Kommittéhandboken anges också att en kommitté, oavsett inom vilket område den är verksam, måste ställa sig frågan om dess förslag kan få regionalpolitiska konsekvenser. Från sysselsättningssynpunkt är härvid bl.a. organisationen av den statliga verksamheten viktig.
När en kommitté föreslår att det ska bildas en ny statlig myndighet eller att en befintlig sådan ska organiseras om, är det således särskilt viktigt att regionala utvecklingsaspekter beaktas. När en ny verksamhet ska starta är det förhållandevis enkelt att ta regionalpolitiska hänsyn. Vid lokalisering av nya myndigheter och verksamheter ska det finnas bärande skäl för att Storstockholm ska föreslås som lokaliseringsort. Huvudregeln är att varken Stockholm eller andra storstäder ska väljas för nya verksamheter.
Utvärderingar av tidigare utlokaliseringar av statliga verk visar att de kan vara ett verktyg både för att främja en myndighets långsiktiga utveckling och för den regionala utvecklingen i Sverige.
Regeringen arbetar hela tiden efter dessa principer. Som exempel härpå kan jag nämna de lokaliseringar av statliga verksamheter som nu sker inom ramen för det s.k. omställningsarbetet på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten. Genom dessa erhåller såväl Kiruna som Boden, Sollefteå och Härnösand nya statliga verksamheter. I andra sammanhang har på senare tid också lokaliseringar skett till t.ex. Söderhamn, Östersund, Sundsvall och Umeå.
Svaret på Yvonne Ångströms fråga är således: Ja, jag avser att även framdeles ta tillvara alla möjligheter att genom lämpliga lokaliseringar av statliga verksamheter motverka den ojämna regionala utvecklingen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.