livslångt lärande
Skriftlig fråga 2000/01:98 av Hjertén, Lars (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-10-20
- Anmäld
- 2000-10-24
- Besvarad
- 2000-11-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 oktober
Fråga 2000/01:98
av Lars Hjertén (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om livslångt lärandeAlla är överens om att kravet på livslångt lärande kommer att öka i vårt samhälle. Det livslånga lärandet innehåller såväl kortare utbildningar som längre och eftersom en strävan är att människor ska arbeta högre upp i åldrarna krävs en återkommande utbildning även för den som närmar sig pensionsåldern, om man vill ha kvar kvalificerade arbetsuppgifter.
I skoldebatten den 18 oktober sade skolministern bl.a. följande: "Vi ser det livslånga lärandet som en nödvändighet i det framtida samhället, där bristen på arbetskraft bara kommer att öka. Många vuxna kommer att byta jobb flera gånger. Man kommer ständigt att gå in till ett nytt lärande."
Ett stort problem är att den nya studiemedelsförordningen inte ger individen den ekonomiska tryggheten för ett livslångt lärande. Man kan bara erhålla studiemedel för högskolestudier under tolv terminer, såvida det inte finns synnerliga skäl för ytterligare studier. Ett lärande som påbörjas i ungdomen och inte avslutas förrän man blir pensionär kan aldrig begränsas till tolv terminer, särskilt om man redan från början förbrukat åtta@tio terminer i sin grundutbildning.
Jag vill därför fråga statsrådet om detta kommer att beaktas i den vuxenutbildningsproposition som ska läggas på riksdagens bord om några månader.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:98 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
Svar på fråga 2000/01:98 om livslångt lärande
Utbildningsminister Thomas Östros
Lars Hjertén har frågat skolminister Ingegerd Wärnersson om det i den kommande vuxenutbildningspropositionen kommer att beaktas att studerande kan få studiemedel för högskolestudier under högst tolv terminer, medan ett livslångt lärande aldrig kan begränsas till tolv terminer.
Eftersom jag är den i regeringen som har ansvaret för studiestödsfrågorna, ankommer det på mig att svara på frågan.
Jag delar naturligtvis frågeställarens och min kollega Ingegerd Wärnerssons uppfattning att det livslånga lärandet blir allt viktigare i det moderna kunskapssamhället. Det reformerade studiestödssystem som träder i kraft den 1 juli 2001 lägger en god grund för detta.
I Sverige har vi redan i dag ett av världens mest förmånliga studiestödssystem som nästa år reformeras och blir ännu mer generöst. Då höjs bl.a. den generella bidragsdelen i studiemedlen med 482 kr till 2 482 kr per månad och lånedelen minskar i motsvarande mån. Personer som är minst 25 år och studerar på grundskole- eller gymnasienivå kan få ett studiebidrag som motsvarar 82 % av totalbeloppet eller 5 900 kr per månad. Oavsett utbildningsnivå kommer personer som är minst 25 år att under vissa villkor kunna få tilläggslån på ca 1 600 kr per månad. Studiemedlen blir även pensionsgrundande.
En bärande princip i det nya studiestödssystemet är att en alltför stor skuldbörda för den studerande bör undvikas. Det är därför rimligt med vissa begränsningar vad gäller antalet terminer som den enskilde kan få studiemedel. Samhällets resurser är också begränsade. En prioritering måste göras och regeringen har ansett att 240 veckor motsvarande tolv terminer är en rimlig gräns för den generella rätten till studiemedel på eftergymnasial nivå eftersom alla högskoleutbildningar ryms inom denna gräns. Riksdagen har godkänt denna bedömning. Därutöver finns möjligheter att på grundskole- och gymnasienivå få studiemedel i sammanlagt högst elva terminer. Det finns alltså möjligheter att få studiemedel i hela 23 terminer.
I den kommande propositionen om vuxnas lärande kommer frågan om vuxenstudiestödets fortsatta inriktning och dimensionering att behandlas. Denna proposition berör dock inte tolvterminersregeln för studiemedel vid studier på eftergymnasial nivå.
Det livslånga lärandet är en utbildningspolitiskt central fråga. I det kunskapssamhälle som håller på att utvecklas blir det livslånga lärandet en nödvändighet för alla människor. Vi måste vara öppna för att inhämta nya kunskaper hela livet. Det måste därför finnas en helhetssyn på utbildningsväsendet som möjliggör studier oavsett var i livet man än befinner sig.
Ansvaret för att finansiera det livslånga lärandet kan inte enbart bäras av statsmakterna. Arbetsgivarna har också ett ansvar, liksom den enskilde. Ett arbete med att finna former för att stimulera enskilda att spara till sin egen kompetensutveckling pågår i utredningen om individuellt kompetenssparande. Resultatet av utredningens arbete kommer sedan att utgöra underlag för regeringens fortsatta överväganden i denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.