Litauens möjligheter att påverka den belarusiska regimen

Skriftlig fråga 2020/21:1221 av Hans Wallmark (M)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis har förklarat att den belarusiska exilkommittén som befinner sig i Litauen och företräder det så kallade koordineringsrådet borde ges möjlighet att öppna ett officiellt kontor i landet och ges någon form av legalt erkännande. Allt för att öka trycket och pressen på Lukasjenko och den regim han representerar i Minsk.

Höstens val, de stora folkliga demonstrationerna och protesterna samt myndigheternas omfattande våld och övergrepp gör att många ser Svetlana Tichanovskaja som legitim ledare för Belarus. De steg som kan komma att tas av EU-landet Litauen skulle vara ytterligare tecken på en sådan bekräftelse och ett erkännande av pågående frihetskamp. Landsbergis påminner om att liknande informationsbyråer utomlands användes av baltiska företrädare under de decennier av ockupation som upphörde i och med utropandet och erkännandet av återupprättad självständighet för Estland, Lettland och Litauen 1990–1991. Från Litauen meddelas att Tichanovskaja och Landsbergis nu ska fortsätta att diskutera vad som är möjligt och huruvida en etablering kommer till stånd.

Med detta öppnas möjligheter för EU att också kunna formalisera relationer och kontakter med koordineringsrådet och tydliggöra stödet för de krafter som värnar frihet, rättfärdighet och folkligt inflytande i Belarus. En möjlighet skulle kunna vara att EU eller enskilda EU-länder knyter personer eller kontakter till ett sådant representationskontor i Vilnius.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Hur avser ministern och regeringen att förhålla sig till möjligheten att den exilkommitté för koordineringsrådet som befinner sig i Litauen skulle ges möjlighet att öppna ett officiellt kontor med någon form av legalt erkännande?