Likvärdig assistans i Sverige
Skriftlig fråga 2019/20:362 av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-11-12
- Överlämnad
- 2019-11-13
- Anmäld
- 2019-11-14
- Svarsdatum
- 2019-11-20
- Besvarad
- 2019-11-20
- Sista svarsdatum
- 2019-11-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Funktionsnedsattas behov av stöd och service tillgodoses i huvudsak av kommunen enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. LSS ger förutom rätt till personlig assistans också rätt till nio andra insatser.
Ansvaret för insatsen personlig assistans är fördelat mellan kommunen och staten, det vill säga Försäkringskassan. Om en persons behov av assistans för det som i lagen kallas ”grundläggande behov” bedöms understiga 20 timmar i veckan ska kommunen ta hand om det. Dessa är ”personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”.
Om en person bedöms behöva mer än 20 timmars personlig assistans i veckan för ”grundläggande behov” är det Försäkringskassans ansvar att utreda och bevilja ersättning. Detta regleras i socialförsäkringsbalken. Anledningen till detta är att staten går in och bidrar när det handlar om stora kostnader.
Kommunerna sätter själva sin ersättningsnivå och ligger många gånger lägre än Försäkringskassans schablonersättning – som även den är alldeles för låg eftersom den inte följer löneutvecklingen i allmänhet. Ersättningsnivån ser alltså olika ut i olika delar av landet.
Trots att det är en myndighet som har hand om beviljanden och avslag skiljer sig antalet beviljanden i procent väldigt mycket åt i Sverige. Självklart har individer olika behov, men skillnaderna borde inte vara så stora som 6 procent beviljade i Örebro och 29 procent i Boden.
Det är fullständigt orimligt att din bostadsort ska vara avgörande för huruvida du blir beviljad eller inte samt vilken ersättning du ska få. Vad hände med jämlik vård? Det borde noggrant utredas vad dessa ojämlikheter beror på.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur tänker ministern agera för att komma till rätta med de stora ojämlikheter som råder för funktionsnedsatta?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:362 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
S2019/
04693/FST
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:362 av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
Likvärdig assistans i Sverige
Carina Ståhl Herrstedt har frågat mig hur jag tänker agera för att komma till rätta med de stora ojämlikheter som råder för funktionsnedsatta.
Jag instämmer i vikten av att personer behandlas likvärdigt och att bostadsorten inte ska ha betydelse för omfattningen av stöd som en person med funktionsnedsättning kan få tillgång till. Stöd till personer med funktionsnedsättning ska inte vara olika beroende på var i landet du bor. Det är dock viktigt att bedömningen av rätten till insats utgår från individens behov vilket också Carina Ståhl Herrstedt nämner, såväl som kommunens eller regionens övriga stödinsatser.
Fastställandet av ersättningsnivå för det ekonomiska stödet till skäliga kostnader för personlig assistans är en kommunal angelägenhet. Som framgår av förarbeten till lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159 s. 175) bör dock det belopp som regeringen varje år bestämmer i schablonersättning vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet från kommunen. Det stora flertalet kommuner följer också nivån för den statliga schablonersättningen.
Jag och regeringen anser att det är viktigt att omfattningen av stöd till personer med funktionsnedsättning är likvärdiga i landet, och följer därför utvecklingen noga.
Stockholm den 20 november 2019
Lena Hallengren
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.