likhet inför lagen
Skriftlig fråga 2002/03:255 av Acketoft, Tina (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-12-06
- Inlämnad
- 2002-12-06
- Besvarad
- 2002-12-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2002-12-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 december
Fråga 2002/03:255
av Tina Acketoft (fp) till justitieminister Thomas Bodström om likhet inför lagenI rättegångsbalkens 46 kap. § 4 står det att rätten ska se till "att inget onödigt dras in i målet". Så sent som för någon månad sedan fastslog justitieministern i en intervju att sexualbrottsoffer inte ska behöva utstå frågor om sitt sexualliv, alkoholvanor eller klädsel. Trots detta kommer det upprepade exempel på att detta inte efterföljs i praktiken av vårt svenska rättsväsende.
Motförhör med brottsoffer är en självklarhet i alla brottmål och görs för att försvararna ska kunna kontrollera offrets uppgifter och fakta. Viktigt för att få fram en sanningsenlig bild av händelseförloppet är att de frågor som ställs är baserade på fakta, att de är relevanta och kanske framför allt, att frågornas natur inte växlar beroende på den tillfrågades kön (eller annan så kallad grupptillhörighet).
Förutom det personliga lidandet och den ojämställdhet som i dag manifesteras i våra rättssalar finns rädslan för att följden av detta agerande kan bli rättsosäkra rättegångar i och med att brottsoffer utsätts för kränkande och för rättsfallet ovidkommande frågor. Stress, ångest och rädsla kan göra det än svårare för ett redan traumatiserat brottsoffer att minnas och ge en sammanhängande bild av vad som har hänt.
Baserat på ovanstående vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder, om några, planerar ministern att vidta för att se till att det svenska rättsväsendet även i praktiken alltid lever upp till brottsbalken så att likhet inför lagen oavsett kön uppnås?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:255 besvarad av Thomas Bodström
Svar på fråga 2002/03:255 om likhet inför lagen
Justitieminister Thomas Bodström
Tina Acketoft har frågat mig vad jag tänker göra för att se till att det svenska rättsväsendet lever upp till kravet att likhet inför lagen oavsett kön uppnås. Tina Acketoft ställer sin fråga mot bakgrund av uppgifter om att brottsoffer vid förhör i domstolar utsätts för kränkande och ovidkommande frågor.
Låt mig till en början framhålla att det är en självklarhet att den som förhörs i en svensk domstol ska bemötas med respekt och aktning och att förhöret bedrivs under värdiga former. De allra flesta förhör som äger rum i våra domstolar hålls på detta sätt. Tyvärr förekommer det, i enstaka fall, att övertramp sker och att den som förhörs därför upplever förhöret som obehagligt.
Som Tina Acketoft själv påpekar föreskrivs uttryckligen i rättegångsbalken att domstolen har ett ansvar för att inget onödigt dras in i målet. I det ligger att domstolen inte ska tillåta frågor som uppenbarligen saknar relevans. Också den offentlige försvararen har genom reglerna om god advokatsed ett ansvar för hur förhöret med målsäganden genomförs.
Att vara målsägande i en rättsprocess innebär att man befinner sig i en mycket utsatt situation. Många målsägande upplever sig ifrågasatta under rättegången. Det ligger i sakens natur att parterna strävar efter att få en så tydlig bild som möjligt av händelseförloppet. En svår avvägning ska då göras mellan intresset av att omständigheter av betydelse för målet blir belysta å ena sidan, och att målsäganden inte ska behöva uppleva obehag å den andra.
Det är uppenbart att målsäganden i synnerhet när det gäller brott som har inneburit en allvarlig personlig kränkning, såsom våldtäkt och andra sexualbrott, kan vara i behov av särskilt stöd under rättegången. För att tillse att sådant stöd finns att tillgå finns också sedan många år tillbaka möjlighet för den som utsatts för ett allvarligt brott av integritetskränkande karaktär att kostnadsfritt erhålla ett så kallat målsägandebiträde. Till målsägandebiträdets viktigaste uppgifter hör att vara ett personligt kurativt stöd till målsäganden under förundersökningen och rättegången samt att bevaka att målsäganden inte i onödan utsätts för kränkande frågor. Lagen om målsägandebiträde har utvärderats vid ett flertal tillfällen. Utvärderingarna visar att lagen har fått avsedd effekt.
Vi har en i huvudsak bra lagstiftning på brottsofferområdet. Det som framför allt nu behövs är en förändrad attityd mot brottsoffer, bättre samverkan och mer forskning. Denna bedömning som regeringen tidigare gjort (prop. 2000/01:79) har riksdagen ställt sig bakom.
Från och med den 1 juli 2001 har möjligheten för brottsoffer att få målsägandebiträde utvidgats, socialtjänstens ansvar för brottsoffer och deras anhöriga förtydligats och rättsväsendets informationsskyldighet till brottsoffer skärpts. Regeringen har vidare gett domstolarna, åklagarna och polisen i uppdrag att både utbilda sin personal i brottsofferfrågor och att utveckla kvalitetsarbetet på området samt att öka samarbetet mellan myndigheter i dessa frågor. Det har också uppdragits åt Brottsoffermyndigheten att ta fram ett program för brottsofferforskning samt att bedriva utbildningsverksamhet. Ett annat mycket viktigt arbete som påbörjats är det uppdrag som Socialstyrelsen fått att ge vägledning åt socialtjänsten i deras arbete med stöd till brottsoffer.
Det pågår således på bred front ett arbete med att förbättra stödet och hjälpen till brottsoffer. Min förhoppning är att vi inom ramen för det arbetet ytterligare ska kunna minska brottoffrens utsatthet i rättsprocessen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.