lika villkor för professorer
Skriftlig fråga 2002/03:216 av Wahlgren, Marie (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-11-29
- Anmäld
- 2002-12-02
- Besvarad
- 2002-12-04
- Svar anmält
- 2002-12-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 29 november
Fråga 2002/03:216
av Marie Wahlgren (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om lika villkor för professorerI den tredje uppföljningen av 1999 års befordringsreform konstateras att en ofinansierad reform skulle leda till ett A- och ett B-lag bland landets professorer. Rapporten säger att: "Anställningsförhållandena och lönesättningen skiljer sig åt mellan de befordrade professorerna och de professorer som anställts vid ett utlysningsförfarande. De flesta befordrade professorer har i stort sett kvar sina tidigare arbetsuppgifter. De som har fått möjlighet till forskning finansierar den oftast med externa medel". Problemet med externa medel för att kunna utföra den forskning som tjänsten innebär är att de nya professorerna hamnar i ett moment 22. För att erhålla externa medel måste de visa upp en gedigen tidigare forskning men för att etablera ett forskningsområde behövs externa medel. Möjligheterna att från universitetens fakultetsmedel tillskjuta pengar anses små och Högskoleverkets chef Sigbrit Franke menade i ett pressmeddelande att målet på sikt är att de båda professorskategorierna ska bli likvärdiga, men att det målet inte kan nås utan att resurser tillförs.
Med anledning av rapporten vill jag fråga utbildningsministern:
Vilka åtgärder är ministern villig att vidta för att komma till rätta med problemet?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:216 besvarad av Thomas Östros
Svar på fråga 2002/03:216 om lika villkor för professorer
Utbildningsminister Thomas Östros
Marie Wahlgren har frågat mig vilka åtgärder jag är villig att vidta för att komma till rätta med de olikheter i villkor för professorer som uppkommit som ett resultat av 1999 års befordringsreform.
Den 1 januari 1999 infördes ett reformerat system för anställning av lärare inom högskolan. Avsikten var att skapa en enda karriärväg för högskolans lärare. Detta system gav möjligheten för lektorer med tillräcklig vetenskaplig och pedagogisk kompetens att inom ramen för sin anställning befordras till professor. Dessutom gavs adjunkter som visat särskild skicklighet möjligheten att med dessa regler befordras till lektor.
Anledningen till denna reform var att det fanns förhållandevis få professurer och att de ofta innehades av samma personer under lång tid. Detta förhållande, liksom traditionen inom vissa fakulteter att med en professur följde en ställning som enda företrädare för det aktuella ämnet inom lärosätet, gjorde att professorerna hade ett mycket stort inflytande på forskningen och utbildningen inom sina ämnen. Denna struktur riskerade bland annat att hämma mångfalden inom forskningen och rekryteringen av goda forskare.
Antalet professorer har sedan mitten av 1990-talet ökat med 65 %. Denna ökning har varit särskilt påtaglig under de senaste åren på grund av befordringsreformen. Detta innebär att åtskilliga högt meriterade lektorer i dag befordrats till professorer.
Högskoleverket har i tre delrapporter (2001:7 R, 2002:2 R och 2002:33 R) granskat befordringsreformen. Dessa rapporter visar bland annat att de intervjuade universitetslärarna överlag var positiva till reformen. Förändringarna uppfattades som en källa till stimulans för många meriterade lektorer och som en behövlig anpassning till ett mer internationellt system. Det framkom även att kraven för professorskompetens inte sänkts, att reformen inte haft negativ inverkan på könsfördelningen och att inga påvisbara negativa effekter för rörligheten har kunnats fastslås.
I den tredje och slutliga rapporten, som behandlar framför allt de ekonomiska effekterna av reformen, framgår att anställningsförhållandena och lönesättningen för befordrade professorer skiljer sig från dem för professorer som anställts genom ett utlysningsförfarande. De flesta befordrade har i stort sett kvar sina tidigare arbetsuppgifter och de som fått möjlighet till forskning finansierar den oftast med externa medel.
I och med att alla som uppfyller kompetenskraven nu också har möjlighet att bli professorer, är det enligt min mening naturligt att det uppstår en ökad individualisering av arbetsvillkoren. En av poängerna med senare års reformer inom detta område är att alla universitets- och högskolelärare ska ägna sig åt både undervisning och forskning. Ett syfte med befordringsreformen var att lärarnas arbetsuppgifter, inom såväl forskning, forskarutbildning och grundutbildning, skulle fördelas på ett mer flexibelt sätt mellan olika lärarkategorier, mellan enskilda lärare och för enskilda lärare även över tiden. Det är dock de enskilda lärosätena som sluter lokala arbetstidsavtal för sina lärare och avgör i vilken utsträckning en professor ska undervisa eller sköta andra uppgifter. Jag avser att även framöver följa utvecklingen av denna befordringsreform, men har i nuläget inte för avsikt att göra några förändringar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.