Legitimation för lärare på särskolan
Skriftlig fråga 2011/12:94 av Lodenius, Per (C)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-02
- Anmäld
- 2011-11-07
- Besvarad
- 2011-11-09
- Svar anmält
- 2011-11-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 2 november
Fråga
2011/12:94 Legitimation för lärare på särskolan
av Per Lodenius (C)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Just nu ansöker lärare över hela Sverige om den nya lärarlegitimationen. Det finns flera syften med införandet av lärarlegitimationen, bland annat att alla elever ska ha rätt att få bli undervisade av kvalificerade lärare. Det är viktigt att detta gäller för alla elever oavsett skolform.
För att få lärarlegitimation för undervisning i särskolan krävs, enligt Skolverkets direktiv, en speciallärarexamen med specialisering mot utvecklingsstörning. Dessutom krävs en lärarexamen. Många inom särskolan, främst inom träningsskolan och verksamhetsträning, har andra pedagogiska grundutbildningar än en lärarexamen, till exempel socialpedagog eller fritidspedagog. Dessa pedagoger var behöriga att söka till den tidigare speciallärarutbildningen riktad mot utvecklingsstörning och blev då också behöriga särskolelärare enligt de tidigare reglerna. Men enligt de nya reglerna för lärarlegitimationen kan dessa pedagoger, som sedan lång tid arbetat som behöriga lärare, inte få lärarlegitimation och tappar därmed sin behörighet.
Behovsbredden för särskolans elever är mycket stor. Elever inom samma åldersspann kan ha mycket skilda behov vad gäller undervisningen och vilken pedagogik som fungerar bäst. Elevernas utvecklingsålder kan vara allt från en nivå som motsvarar förskoleåldern till en lättare utvecklingsstörning som kan innebära att man utvecklingsmässigt är mycket nära andra ungdomar i samma ålder. Därför behövs också en bredd av olika pedagoger genom hela särskolan, från grundsärskolan till gymnasiesärskolan liksom inom särskild undervisning för vuxna (tidigare särvux).
Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta vad gäller lärarlegitimation för lärare inom särskolan?
Svar på skriftlig fråga 2011/12:94 besvarad av Utbildningsminister Jan Björklund
Svar på fråga
2011/12:94 Legitimation för lärare på särskolan
Utbildningsminister Jan Björklund
Per Lodenius har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta vad gäller lärarlegitimation för lärare inom särskolan.
Jag håller med Per Lodenius om att det är viktigt att alla elever ska ha rätt att bli undervisade av kvalificerade lärare. Utgångspunkten för de nya behörighetsreglerna är därför att alla elever under ledning av legitimerade och behöriga lärare, eller i vissa fall förskollärare, ska ges förutsättningar att lära, utvecklas och nå de nationella mål och kunskapskrav som anges i läroplaner och kursplaner.
Jag vill först klargöra att det finns två typer av legitimation för personer som ska undervisa i skolväsendet, en för lärare och en för förskollärare. Detta är reglerat i skollagen. Vilken utbildning som krävs för att vara behörig att bedriva undervisningen i olika delar av skolväsendet har beslutats av regeringen och anges i en särskild förordning.
I träningsskolan inom grundsärskolan, på individuella program inom gymnasiesärskolan och på motsvarande nivå inom särskild utbildning för vuxna är det sammanfattningsvis grundlärare eller förskollärare som är behöriga att undervisa, under förutsättning att de också har en speciallärarexamen med specialisering mot utvecklingsstörning.
Det har, som Per Lodenius anger i sin fråga, tidigare funnits bestämmelser som medgett personer med annan utbildningsbakgrund än lärar- eller förskollärarutbildning att gå en speciallärarutbildning i syfte att få undervisa ibland annat träningsskolan. En del av dessa personer undervisar fortfarande i ovan nämnda skolformer. Mot bakgrund av detta avser jag att överväga om det finns skäl att ändra nu gällande bestämmelser.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.