Läsning i skolan

Skriftlig fråga 2025/26:613 av Pontus Andersson Garpvall (SD)

till Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)

Skillnaden i läsning mellan män och kvinnor är kraftig. Kvinnor läser mer frekvent, och män är överrepresenterade bland icke-läsare. Ungefär 29 procent av kvinnorna uppger att de läser regelbundet, jämfört med 19 procent av männen.

Denna skillnad syns redan hos barn då flickor har bättre läsförståelse än pojkar, vilket i förlängningen resulterar i bättre skolresultat. Med det sagt är det inte en kritik mot att det finns en skillnad i sig – det kommer alltid att finnas en skillnad åt något håll – men det är ett problem att pojkarna halkar efter för mycket. 

Vad män och kvinnor är intresserade av att läsa skiljer sig stort åt. Kvinnor på gruppnivå är i regel mer intresserade än män av skönlitteratur, medan män på gruppnivå är mer intresserade av att läsa facklitteratur.

Samtidigt är skönlitteratur en betydligt mer central del av skolundervisningen i läsning än vad facklitteraturen är. Min uppfattning är att om pojkar mer eller mindre enbart exponeras för skönlitteratur, vilket de på gruppnivå är mindre intresserade av att läsa, minskar också deras intresse för att läsa.

Om skolan hade diversifierat läsningen och öppnat upp för en större variation av möjligheter till läsning är min uppfattning att pojkars intresse för just läsning också hade ökat. Intresset för läsning börjar ofta i skolan, men vill vi ha en befolkning som läser hela livet får det inte stanna där, då många riskerar att uppleva läsning som någonting tråkigt och ointressant.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att öka diversifieringen av litteraturen i den svenska skolan?