landstingens personal
Skriftlig fråga 2000/01:1237 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-17
- Anmäld
- 2001-05-29
- Besvarad
- 2001-05-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 maj
Fråga 2000/01:1237
av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist om landstingens personalLandstingen har svårt att rekrytera och behålla sina medarbetare. S.k. stafettläkare och bemanningsföretag står för en växande del av vården. Vi ser också att många väljer att jobba i andra länder, t.ex. Norge. Landstingen uppfattas inte som tillräckligt attraktiva arbetsgivare. Lönerna är inte konkurrenskraftiga, men viktigast är kanske ändå att inflytandet över den egna arbetssituationen brister i landstingen.
Landstingen har länge i princip haft monopol som arbetsgivare för människor inom vårdyrken. Numera har andra aktörer etablerat sig på marknaden. Detta är bra både för dem som jobbar i vården och för patienterna som får ökad valfrihet. Systemet är dock fortfarande alldeles för stelt eftersom regeringen och landstingen hindrar nya alternativ i vården, bl.a. genom den s.k. stopplagstiftningen.
Det gamla vårdmonopolet måste ersättas av en palett av olika alternativa vårdgivare, som ger patienter och personal valmöjlighet och inflytande.
Vad avser socialministern göra för att bereda väg för fler alternativa vårdgivare, i syfte att ge patienter och personal ökade valmöjligheter i vården?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1237 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 30 maj
Svar på fråga 2000/01:1237 om landstingens personal
Socialminister Lars Engqvist
Sten Tolgfors har frågat mig vad jag avser att göra för att bereda väg för fler alternativa vårdgivare i syfte att ge patienter och personal ökade valmöjligheter i vården.
Regeringen framhåller i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården (prop. 1999/2000:149) att hälso- och sjukvårdens lednings-, organisations- och arbetsformer måste utvecklas. I detta arbete kan olika alternativa driftsformer bidra med erfarenheter och nytänkande vilket kan stimulera utvecklingen av hälso- och sjukvården.
Av utvecklingsavtalet mellan regeringen, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet som slöts i samband med arbetet med den nationella handlingsplanen, framgår att landstingen och kommunerna ska svara för att stimulera alternativa driftsformer i den öppna vården och omsorgen genom att fler kooperativa, privata och ideella vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.
Jag välkomnar en ökad mångfald av vårdgivare. Enligt min mening är det dock viktigt att inte kommersiella intressen tillåts ta överhanden och försvåra möjligheterna att upprätthålla en sjukvård som är demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges utifrån behov. För att de grundläggande demokrati- och jämlikhetsmålen ska kunna upprätthållas samtidigt som alternativa driftsformer släpps in, är det nödvändigt att det är reglerat var i hälso- och sjukvården som privata vinstintressen får förekomma. Enligt min mening finns det för närvarande inte skäl att särskilt reglera driftsformerna i den öppna hälso- och sjukvården. Däremot krävs regler för sjukhusvården, vilket är bakgrunden till lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens rätt att överlämna driften av akutsjukhus till annan.
Utredningen om vårdens ägarformer (S 2000:08), som tillsattes av regeringen i januari 2001, ska behandla frågor om privatisering och privata vinstintressens roll inom akutsjukvården. Utredaren ska bl.a. analysera behovet av en fortsatt permanent lagstiftning som förhindrar att landstingen överlåter driften av akutsjukhus till någon som avser att driva verksamheten med vinst. Ett delbetänkande planeras att överlämnas till regeringen hösten 2001.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.