Läkemedelsforskning i Sverige

Skriftlig fråga 2001/02:80 av Cederfelt, Margareta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-10-18
Anmäld
2001-10-23
Besvarad
2001-10-23

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 oktober

Fråga 2001/02:80

av Margareta Cederfelt (m) till socialminister Lars Engqvist om Läkemedelsforskning i Sverige

Av tradition har Sverige en god forskningsmiljö inom medicin, vilket bl.a. märks i den kliniska läkemedelsforskningen. Tyvärr håller situationen på att förändras, vilket är allvarligt för såväl forskning som hälso- och sjukvård, utveckling, utbildning och förtagande. Frågan om läkemedelsforskning är en fråga av nationell angelägenhet och inte enbart en fråga för de enskilda landstingen, universiteten och företagen.

Därför vill jag ställa följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att Sverige även fortsättningsvis ska vara ett ledande land inom den kliniska läkemedelsforskningen?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:80 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 24 oktober

Svar på fråga 2001/02:80 om läkemedelsforskning i Sverige

Socialminister Lars Engqvist

Margareta Cederfelt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige även fortsättningsvis ska vara ett ledande land inom den kliniska läkemedelsforskningen.

Det är viktigt att beakta förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens utveckling i ett längre perspektiv. Svensk medicinsk forskning och hälso- och sjukvård har länge haft en internationellt framskjuten position. En förklaring till detta är att landstingen har lämnat ett betydande utrymme för forsknings- och utvecklingsarbete.

Under 1990-talet har antalet ansökningar om klinisk läkemedelsprövning minskat något, med ca 10 % från ca 550 till ca 500 per år, däremot har antalet deltagande center ökat från ca 1 700 till ca 2 300 under samma period. Kliniska läkemedelsprövningar utförs i dag till största delen som internationella multicenterprövningar i stället för som tidigare nationella prövningar på ett enda center. Det totala antalet patienter som i Sverige deltar i prövningar har sannolikt ökat och uppskattas till ca 50 000 patienter per år. Sverige står sig i detta perspektiv väl i konkurrensen med andra länder.

Sedan den 1 januari 1997 har sjukvårdshuvudmännen ett lagstadgat ansvar för att främja forskning och utveckling. Enligt 26 § b i hälso- och sjukvårdslagen är det sjukvårdshuvudmännens uppgift att medverka i planering, finansiering och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område samt av folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landstingen och kommunerna ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor.

Läkemedelsverket ansvarar för att garantera patienternas säkerhet och välbefinnande i en klinisk läkemedelsprövning. Myndigheten har även till uppgift att se till att kliniska läkemedelsprövningar läggs upp på ett sådant sätt att resultatet går att utvärdera på ett vetenskapligt sätt. Läkemedelsverket har under 2001 lyckats tillmötesgå industrins önskemål om förkortade handläggningstider för ansökan om klinisk läkemedelsprövning, något som har angivits vara av stor betydelse när Sverige i konkurrens med andra länder ska försöka attrahera läkemedelsprövningar. När det gäller komplicerade studier har Sverige fortfarande en stark position tack vare hög kvalitet i genomförandet av kliniska läkemedelsprövningar och en god kontroll och uppföljning av patienterna.

Senast den 1 maj 2004 ska det nya europeiska kliniska prövningsdirektivet implementeras inom hela EU. Direktivet innebär en harmonisering mellan de olika EU-länderna bl.a. med avseende på standardiserade handläggningstider. Sverige, som redan tillämpar dessa regler, kommer då att konkurrera på lika villkor som övriga EU-länder.

Det är för närvarande inte aktuellt att vidta några ytterligare åtgärder inom detta område.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.