Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

läget i Nepal

Skriftlig fråga 2003/04:13 av Larsson, Kalle (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-09-19
Anmäld
2003-09-22
Besvarad
2003-10-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-10-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 september

Fråga 2003/04:13

 av Kalle Larsson (v) till tf. utrikesminister Jan O Karlsson om läget i Nepal

Läget i Nepal de senaste sju åren har haft karaktären av inbördeskrig. Situationen har förvärrats senaste året, sedan kungen i oktober år 2002 avsatte den demokratiskt valde premiärministern Sher Bahadur Chand och ersatte honom med den lojale Lokendra Bahadur Chand. Alla stora partier i landet såg detta som ett brott mot konstitutionen och protesterade. I maj ersattes Chand av Surya Bahadur Thapa, också han kungens man. Det skedde under en period då landet var på väg att stabiliseras. Den maoistiska gerillan deltog i fredssamtal. De fem stora partierna hade enats om hur nyval skulle kunna genomföras. Det största partiet i landet, Nepals kommunistiska parti (CPN uml), ser kungens som "ett förräderi mot demokratin". Det folkliga svaret på kungens politik har varit demonstrationer och möten. I huvudstaden Kathmandu hålls militära trupper redo för att kunna sättas in mot demonstranter. De fem största partierna har nu gått samman i en front för att pressa kungen att återgå till en demokratisk ordning. Fronten vid flera tillfällen organiserat stora demonstrationer. Vid dessa har de militära säkerhetsavspärrningar på olika platser i Kathmandu forcerats. Demonstranterna har mötts av attacker från polis och militär. Närmare två tusen fackliga ledare, kvinnoaktivister och partiföreträdare har arresterats. Folkfronten fortsätter dock med protestmarscherna och säger att man inte kommer att låta sig stoppas av repressionen.

Mot bakgrund av den uppkomna situationen vill jag fråga utrikesministern:

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta för att stärka den demokratiska processen i Nepal?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:13 besvarad av Jan O Karlsson

den 1 oktober

Svar på fråga 2003/04:13 om situationen i Nepal

Tf. utrikesminister Jan O Karlsson

Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att vidta för att stärka den demokratiska processen i Nepal.

Situationen i Nepal är mycket bekymmersam. En första förutsättning för att kunna främja den demokratiska processen i landet är att få slut på den väpnade konflikten mellan regeringen och maoisterna. Parterna kom överens om vapenvila den 29 januari i år och om att inleda fredsförhandlingar. Detta gav hopp om ett fredligt slut på konflikten. Fredsförhandlingar inleddes med möten den 27 april och den 9 maj.

Sverige och EU har noga följt utvecklingen i Nepal. EU utfärdade den 7 maj en deklaration angående fredsförhandlingarna. I uttalandet uppmanades regeringen att se till att de politiska partierna skulle få delta i förhandlingarna. Vidare framhölls att den demokratiska processen borde återupptas snarast möjligt och att allmänna och lokala val borde hållas. Deklarationen uttryckte även EU:s stora oro över den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i landet.

Maoisterna avbröt vapenvilan den 27 augusti och stridigheterna har därefter återupptagits. EU gjorde påföljande dag, den 28 augusti, ett uttalande i vilket unionen djupt beklagade att maoisterna ensidigt brutit vapenvilan och därmed fredsförhandlingarna. EU framhöll att det enda sättet genom vilket konflikten kunde lösas var genom val och inte med våld. Maoisterna uppmanades att ompröva beslutet, avstå från all terroristverksamhet och återvända till förhandlingsbordet utan fördröjning.

Som jag nämnt följer Sverige noga utvecklingen i Nepal. Genom samverkan med övriga EU-medlemmar har vi bäst förutsättningar att utöva påtryckningar på regeringen och den maoistiska gerillan och påverka situationen i positiv riktning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.