läget i Bolivia

Skriftlig fråga 2004/05:1836 av Åström, Alice (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-06-09
Inlämnad
2005-06-09
Besvarad
2005-06-15
Svar anmält
2005-06-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 juni

Fråga 2004/05:1836

av Alice Åström (v) till utrikesminister Laila Freivalds om läget i Bolivia

Läget i Bolivia utvecklar sig mot inbördeskrig. Tidigare regeringar i landet har på ett sätt som strider mot Bolivias konstitution ingått avtal med transnationella företag som varit ytterst oförmånliga för Bolivia, men gynnat de transnationella företagen. En folkröstning förra året fastslog att Bolivias folk måste ta ett starkare grepp om landets naturtillgångar. Den bolivianska oligarkin och högern som gynnats av de olagliga avtalen driver i dag en politik som innebär att de olje- och gasrika områden kring bland annat Santa Cruz ska separeras från övriga Bolivia och bilda en ekonomisk frizon. Därmed skulle större delen av befolkningen berövas frukterna av landets ekonomiska utveckling. Samtidigt driver ordföranden i Bolivias LO @ en före detta paramilitär @ ett utmanande och orealistiskt krav på en total nationalisering av oljan och gasen. Ett sådant krav kan endast ha ett provokativt syfte. Movimiento al Socialismo (MAS), som gärna ser utländska investeringar i Bolivia, ställer krav på att de tidigare avtalen ska omförhandlas så att det bolivianska folket får del av de vinster som olje- och gasutvinningen ger. Med undantag för det brasilianska företaget Petrobras som gått med på omförhandlingar hotar andra multinationella företagen Bolivias folk med internationella rättegångar. Om inte en uppgörelse grundad på social och ekonomisk rättvisa uppnås hotas fred och demokrati i Bolivia.

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta inom EU och FN för att fred och demokrati grundad på lagliga avtal med transnationella företag samt ekonomisk- och social rättvisa för Bolivias befolkning uppnås?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1836 besvarad av Laila Freivalds

den 15 juni

Svar på fråga 2004/05:1836 om läget i Bolivia

Utrikesminister Laila Freivalds

Alice Åström har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta inom EU och FN för att fred och demokrati grundad på lagliga avtal med transnationella företag samt ekonomisk och social rättvisa för Bolivias befolkning uppnås.

Bolivia genomgår för närvarande en djupgående ekonomisk, social och politisk kris vars konsekvenser ännu inte kan överblickas. Bolivia är Sydamerikas fattigaste land och präglas av väldiga ekonomiska och sociala klyftor där landets ursprungsbefolkning under århundraden levt i fattigdom och social marginalisering. Bolivias ekonomi är svag och i hög grad beroende av bistånd och externa investeringar. Till följd av den aktuella konflikten med strejker och vägblockader har situationen förvärrats. Försörjningsläget har blivit akut och över hela landet råder varubrist.

Bolivias kris har djupa historiska rötter och bottnar i landets fattigdomsproblematik. Konflikten återspeglar också i hög grad olika uppfattningar om ägandet av landets naturtillgångar och värdet av utländska investeringar. Motsättningarna har också aktualiserat regionala spänningar som undergrävt regeringens och de statliga institutionernas auktoritet.

I dagarna har ordföranden i landets högsta domstol Eduardo Rodriguez utsetts till president för en övergångsregering med uppgift att utlysa nyval. Det är min och regeringens förhoppning att ett nyval ska kunna skapa förutsättningar för en nationell dialog inom fredliga och demokratiska ramar. Jag kan tillägga att EU:s ordförandeskap nyligen har deklarerat att EU är berett att bidra till återskapandet av ett klimat präglat av social fred i Bolivia.

Sverige bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Bolivia. Biståndet uppgår till ca 22 miljoner dollar per år och är inriktat på att bekämpa fattigdomen i landet. Sverige arbetar inom ramen för EU och FN för samma mål.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.