Lagen om kreditmarknadsbolag

Skriftlig fråga 1995/96:333 av Per Bill (m)

Förfallen

Händelser

Inlämnad
1996-03-11
Besvarad
1996-03-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 mars                     Förfallen

Fråga 1995/96:333 av Per Bill (m) till finansministern om lagen om
kreditmarknadsbolag

Lag om kreditmarknadsbolag SFS 1992:1610 tillkom i syfte att
EES-anpassa lagstiftningen för banker och andra kreditinstitut. I lagen
definieras finansieringsverksamhet som ”näringsverksamhet som har
till ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit
till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva
fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande”. Per definition
innebär lagen att företag A (vilket ej är ett auktoriserat kreditmark-
nadsbolag), som har mycket goda kontakter med företag B, ej har möj-
lighet att av egen likviditet/eget kapital låna ut exempelvis 50 000 kr
till företag B för en maskininvestering genom upprättandet av en revers
eller genom ett factoring- eller finansiellt leasingförfarande.

Konsekvensen för företag A, är att det ej äger rätt att fritt disponera
över sin egen likviditet och sitt egna kapital. Konsekvensen för företag
B, är att det endast kan vända sig till en bank eller ett kreditmarknads-
bolag för att ansöka om kredit. Effekten av lagen är att banken eller

kreditmarknadsbolaget tillgodogör sig den räntemarginal som företag A
och företag B annars kunde ha delat på.

Avser finansministern vidta någon åtgärd för att komma till rätta
med denna olyckliga konsekvens av lagstiftningen?

Svar på skriftlig fråga 1995/96:333 besvarad av Finansminister Göran Persson

den 13 mars

Svar på fråga 1995/96:333

Finansminister Göran Persson

Frågan kommer inte att besvaras.

Intressenter

Frågeställare

Per Bill (m)Moderaterna

Ställd till

finansministern

Besvarad av

Finansminister Göran Persson

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.